Gods and Monsters 12/10 kl 19.00
USA 1998 Regi: Bill Condon. Manus: Bill Condon efter romanen Father of Frankenstein av Christopher Bram. Foto: Stephen M Katz. Klippning: Virginia Katz. Musik: Carter Burwell. Dekor: Richard Sherman. Producenter: Paul Colichman, Gregg Fienberg, Mark Harris. Längd: 105 min. Ian McKellen (James Whale), Brendan Fraser (Clayton Boone), Lynn Redgrave (Hanna), Lolita Davidovich (Betty), Kevin J O'Connor (Harry), David Dukes (David Lewis), Brandon Kleyla (unge Whale), Jack Plotnick (Edmond Kay).
1957 hittades regissören James Whale död i sin swimmingpool. Hur han hade hamnat där förblev höljt i dunkel. Gods and Monsters leker med tanken på hur det kunde ha gått till. Hans död var slutet på det som en gång hade varit en strålande karriär. Whale hade på 30-talet blivit berömd för sina skräckfilmer, framför allt Frankenstein och Frankensteins brud. En flopp-film hade fått honom att dra sig tillbaka från filmbranschen i förtid. Detta hade ingenting att göra med att Whale var mer eller mindre öppet homosexuell, även om det säkert delvis gjort honom till en outsider.
I filmen lever han så, en tid före sin död, ett lugnt och tillbakadraget liv i sin luxuösa kaliforniska villa. Han blir uppassad och påpassad av sin muttrande ungerska hushållerska, inte olik Dr Frankensteins puckelryggiga medhjälpare, som är mycket fäst vid sin arbetsgivare trots hans "syndiga" liv. Hans hälsa är inte vad den har varit; han är gammal och har haft en hjärnblödning, vilket påverkar hans känsloliv och fantasi. Han minns dagarna då han firade triumfer i Hollywood, och han drabbas av återkommande flashbacks tillbaka till första världskrigets fasor. Särskilt minns han med plåga den man han älskade mest av alla, som stupade. In i Whales liv, och därmed in i hans fantasi, kommer nu trädgårdsmästaren Clayton Boone. Boone är obildad och lite trög, men i gengäld trevlig, imponerad av den kultiverade Mr Whale, och mycket stilig. Boone blir, efter en nervös inledningsperiod, Whales förtrogne. Han lyssnar fascinerad till den gamle mannens historier från sitt liv, och blir motvilligt smickrad av Whales förtjusning i honom, även om han inte kan besvara den. Deras relation blir efter ett tag alltmer överhettad och hotar att gå överstyr. Allt detta berättas med ett stort mått av fantasi där blinkningar till Whales berömda filmer är återkommande inslag. Utdrag ur filmerna kommenterar på ett sinnrikt sätt filmens handling, och ibland drömmer Whale om hur han och Boone blir karaktärer i en Frankenstein-film som imiterar de gamla 30-talsfilmernas utseende. På det viset blir Whales verk en kommentar till hans liv.
EL