(Cidade de Deus) Brasilien/Frankrike/USA 2002. Regi: Fernando Meirelles, Kátia Lund. Manus: Bráulio Mantovani (efter en roman av Paulo Lins). Foto: César Charlone. Musik: Ed Cortês, Antonio Pinto. I rollerna: Alexandre Rodrigues (Buscapé), Leandro Firmino (Zé Pequeno), Phellipe Haagensen (Bené), Douglas Silva (Dadinho), Jonathan Haagensen (Cabeleira), Matheus Nachtergaele (Sandro Cenoura), Seu Jorge (Mané Galinha), Jefechander Suplino (Alicate), Alice Braga (Angélica), Emerson Gomes (Barbantinho) mfl. Längd: 130 min.
|
"Här finns - så känns det - inget skådespeleri, bara verklighet och detta gör att det accelererande våldet inte spekulerar, inte ens med en ohygglig scen där en liten pojke skjuts av en annan unge i en initierande rit. Ett pojkliv tycks inte mer värt än hönans som jagas i den suveräna inledningen." [Monika Tunbäck-Hanson]
Cidade de Deus (Guds stad) är en stadsdel i Rio de Janeiro som byggdes under 60-talet. Tanken var att den nya stadsdelen skulle erbjuda ett rimligt boende för människorna som fördrivits från nordöstra Brasilien, men under de följande 10-15 åren förvandlades den till en kåkstad som styrdes av kriminella ligor och tonårsgäng. I början av 80-talet var Cidade de Deus en av Brasiliens farligaste platser. Filmen Guds stad bygger på en dokumentär bok med samma namn av författaren Paulo Lins som växte upp i Cidade de Deus. Många personer som skildras i filmen har funnits på riktigt och en stor del av skådespelarna i filmen är amatörer som kommer från just Cidade de Deus.
Det här är en film som visar hur kriminaliteten kan tyckas vara det enda alternativet för den som växer upp i en fattig och brutal kåkstadsmiljö. Filmens huvudkaraktär och berättare är "Raketen", som i och med sitt stora intresse för fotografi lyckas distansera sig från sitt våldsamma ursprung. Vi får följa med honom och ett gäng killar i hans närhet från barnsben till tidig vuxendom.
Det är väl kanske inte så oväntat att en brasiliansk film, som skildrar det hårda livet i en av kåkstäderna, blir en våldsam historia om en hänsynslös verklighet med många obehagliga scener. Men det är en väldigt stark filmupplevelse. Guds stad är en pulserande film som aldrig riktigt stannar upp och trots det mörka innehållet så finns där mycket humor. Filmen är uppfriskande fri från Hollywoods filmspråk, även om referenser till gangsterfilmsgenren tydligt kan skönjas med jämna mellanrum. Och i viss mån är det här en gangsterfilm, med barn i huvudrollerna, men det är också en brasiliansk diskbänksrealistisk historia. Guds stad är både grym, vacker och ganska rolig ibland.
KHÅ
|