Regi och manus: Aki Kaurismäki Foto: Timo Salminen Dekor: Mark Lewis. Med: Jean-Pierre Léaud (Henri Boulanger) Margi Clarke (Margret) Keenneth Colley (Harry) Serge Reggiani (Vic) Trevor Bowen (Byrådirektören) Imogen Clare (sekreterare) Angela Wash (Hyresvärdinna) Nicky Tesco (Pete) Charles Cork (Al). Produktion: Aki Kaurismäki, Viellealfa Film Productions, Oy, Svenska Filminstitutet Finnkino, Esselte Video, Megamanis, Paandora Film. Pyramide Films, Channel Faou Television, Finland/Sverige 1990 Längd: 79 minuter.
"Henri Boulanger vill dö, av skäl som är allt för personliga att gå närmare in på i detta sammanhang. Eftersom hans försök att ta sig av daga rinner ut i sanden, delvis beroende på en gasstrejk och delvis på att han är opraktisk till sin läggning, anlitar han en yrkesmördare. Medan han väntar på mördaren begår han ett fatalt misstag. För först gången i sitt liv smuttar han på ett glas whisky och blir modig nog att också för första gången närma sig en kvinna. Allt är klappat och klart för familjebildning, men olyckligtvis går inte kontraktet att annullera.
Filmen rör sig från vardagsrealism med hjälp av melodram mot en dramatisk upplösning. Filmen struktur växlar mellan Dreyer och Melville utan att för den skull närma sig någon av dem.
Jag gjorde I Hired a Contract Killer därför att jag vid tio års ålder såg Henry Cass film Sista semestern och har sedan dess inte lyckats förjaga det intryck som filmen gjorde på mig trots att jag under tiden passerat puberteten. tonåren och blivit vuxen. Jag tror inte att I Hired a Contract Killer på något sätt liknar förlagan och det är inte heller meningen.
Jag spelade in filmen i England eftersom människorna där talar ett civiliserat språk som jag behärska hjälpligt. Det förenklar inspelningsarbetet enormt om man åtminstone förstår en del av dialogen. Filmmanuskriptet var skrivet för Jean-Pierre Léaud och Margi Clarke, mycket praktiskt eftersom det var de som skulle spela rollerna i fråga. Kenneth Colley är en så bra skådespelare att han. om det skulle vara nödvändigt, kan spela den fula ankungen utan att behöva textanalys i förväg.