Den taiwanesiske regissören Ang Lee har sagt att han tycker det är trist att göra samma film två gånger, och det är sannerligen en devis som han lever efter. Efter genombrottsfilmerna Mat, dryck, man, kvinna och Bröllopsfesten har han bla gjort brittiskt kostymdrama i Förnuft och känsla samt, nu senast, martial-arts äventyr i Crouching tiger, hidden dragon. Däremellan har han även hunnit med att göra denna mycket lyckade neddykning i det amerikanska sjuttiotalet.
Tiden är tacksägelsehelgen 1973. Mediabruset domineras av lögnerna kring Watergateskandalen och Vietnamkrigets vansinne. Det är en tid då 60-talets romantiska ideal tappat sin lyskraft, och äkta känslor tycks ha kommit bort bland partnerbyten, droger och allmän normupplösning. Mot bakgrund av detta kyliga samhällstillstånd målar Lee upp ett drama om två tvåbarnsfamiljer i kris. Två familjer där varje spår av sammanhållning urartat till tomma och mekaniska gester, i allt från tacksägelsekalkonen till den känslolösa otroheten. Bakom blankpolerade fasader kämpar man för att hålla skenet av den lyckliga kärnfamiljen uppe, alltmedan barnen förvirrat trevar sig fram mot vuxenvärlden utan förebilder att ty sig till eller lära sig av.
Det är ett ohyggligt skickligt utmejslat grupporträtt; en stillsam och i minsta detalj kontrollerad skärskådning av ett känslomässigt vakuum. Skådespelarensemblen utför storverk inom de små gesternas ramar, och speciellt porträtten av de tonåriga ungdomarna imponerar. Lee lyckas dessutom med konststycket att kritiskt visa dessa karaktärers omoral och ändå få dem att framstå som rätt vanliga, hyggliga människor som är värda att tycka om, trots allt.
FS