(Before the Rain) 1994. Regi: Milcho Manchevski. Manus: Milcho Manchevski. Foto: Manuel Teran. Klipp: Nicolas Gaster. Musik: Zlatko Origjanski, Zoran Spasovski, Goran Trajkoski. I rollerna: Katrin Cartlidge (Anne), Rade Serbedzija (Aleksander), Grégoire Colin (Kiril), Labina Mitevska (Zamira), Jay Villiers (Nick), Silvija Stojanovska (Hana), Phyllida Law (Annes mor), Josif Josifovski (fader Marko), Kiril Ristoski (fader Damjan), Petar Mircevski (Zdrave), Ljupco Bresliski (Mitre), Igor Madzirov (Stojan), Ilko Stefanovski (Bojan) mfl. Längd: 113 minuter.
|
Under ett fiktivt krig i Makedonien sammanförs en stum munk, en albansk kvinna anklagad för mord, en fotojournalist i kris och hans brittisk flickvän.
Deras öde förenas i tre berättelser som från början ser ut att leda till ett gemensamt slut. Men Manchevski vägrar att använda hollywoodklichéer och väljer istället att göra en film utan en klar moral eller trygghetskänsla.
I den första delen, ”Ord”, rymmer en ung albansk kvinna till ett kloster där hon försöker gömma sig från dem som vill döda henne. Hon hittar en oväntad beskyddare i en munk som har angivit tystnadslöfte (Grégoire Colin).
Den andra delen ”Ansikten” utspelas i London, där vi möter Anne och hennes älskare Aleksander, en fotojournalist från Makedonien som har kommit för nära kriget. Skeptiker anklagar detta plötsliga scenbyte till England som en onödig biverkan av europeisk samproduktion. Men det ligger en djupare betydelse i att visa konfliktens påverkan även i ett land som antas vara tryggt. Västvärlden kan inte bara ignorera vad som händer utomlands.
Scenen i en engelsk restaurang har kanske vunnit ny relevans efter den 11 september. I den sista delen av filmen, ”Bilder”, återvänder Aleksander till Makedonien efter 16 års frivillig exil.
Filmen gjordes innan oroligheterna i Makedonien bröt ut på riktigt och är otäckt framsynt. Just att filmen inte beskrev ett krig som verkligen pågick under inspelningen, tycks ha förvirrat stora delar av publiken i väst, som tog den för en dramatisering av konflikten i f d Jugoslavien. Men Manchevski hade sett Innan regnet faller som en varning för vad som skulle kunna hända i hans hemland. Den omöjliga kronologin som utmärker filmen, indikerar både på hopp och hans förvarning.
NP
|