Leva livet

I Leva livet får vi följa den åldrande dammsugarförsäljaren Blablabla på sin sista säljtur i ett hyreshus där hyresgästerna är fullt upptagna med att försöka få ordning på sina liv. Genom sitt arbete får försäljaren, som är bättre på att lyssna än att sälja, ta del av en mängd rörande och humoristiska livsöden som även visar sig få betydelse för hans eget liv.

Parallellt får vi se försäljaren berätta om sina sista dagar på jobbet för sin svårt sjuka hustru, som nu fått lämna sjukhuset i väntan på döden. Ute i deras torp berättar han om ett par intressanta dagar då han till synes hela tiden gått runt i ett och samma bostadsområde, knackat på dörrar och sett och hört saker som tillsammans bildar en slags helhet. Många scener andas ”vanlig svensk vardag” på ett smått imponerande sätt. Det kan vara inredningen i en hall, som känns så sann att man lätt tror att de bara gått in någons förortstrea och börjat filma. Det kan vara det lite odramatiska över många av konversationerna, där inte alltid något egentligen blir sagt, och där gräl slutar därför att man är trött på att vara osams, inte för att man egentligen kommit fram till någonting. Här finns människor som bara lever livet.

Nämnas bör Kjell Bergqvist som är smått lysande som gnällig, arbetslös man som gör sitt bästa för att irritera sin sambo och är hemligt förälskad i den lokala frisörskan. Precis som i filmer som Short Cuts och Tic Tac väntar man nyfiket på hur alla de olika karaktärernas göranden och problem ska mötas och tillsammans beslutsamt tåga fram mot ett läckert ihopknutet slut. Påhittigt, kul och lagom rörande. Om det är vad du vill se på bio ligger Leva livet nära till hands.

PS / TL