The Man Who Wasn’t There

Året är 1949 och platsen den lilla håla, Santa Rosa i Kalifornien, där även Hitchcocks Skuggan av ett tvivel tilldrog sig. I en oansenlig frisörsalong står den tystlåtne barberaren Ed Crane. Med likgiltig uppsyn och en cigarett i mungipan klipper han håret på kund efter kund. Vetskapen om att hans fru vänsterprasslar med stadens varuhusmagnat tycks inte bekymra honom nämnvärt. Det är först när en märklig liten man dyker upp strax innan stängningsdags som det börjar trassla till sig. Mannen visar sig ha långtgående planer på att tjäna storkovan på en nymodighet kallad kemtvätt och han erbjuder sig att göra Ed till sin kompanjon, under förutsättning att denne kan ordna ett startkapital på 10000 dollar. Ed grips av lusten att tjäna snabba pengar och en plan börjar ta form i hans huvud. En plan som snart leder honom in i en okontrollerbar härva av bedrägerier och ond bråd död.
Med The man who wasn’t there återvänder bröderna Coen i mångt och mycket till sina rötter. Efter de storslagna succéerna The big Lebowski och O brother, where art thou? har de här hittat tillbaka till det småskaliga uttryck som gjorde debuten Blood simple så lyckad. Den filmen präglades av deras förkärlek för film noir, och här tar sig den kärleken än starkare uttryck. Som inspirationskällor nämner de bland annat James M Cains hårdkokta romaner och mörka lågbudgetfilmer som Edgar G Ulmers Detour. För det svartvita fotot svarar den ständiga följeslagaren Roger Deakins, som denna gång skapat en bländande vacker film som visuellt saknar motstycke i Coens produktion.
Enligt brödraparet gick filmen väldigt lätt att göra. Manuset skrevs redan under inspelningen av Strebern och själva inspelningsarbetet gick ovanligt smärtfritt. Det som föranledde mest bekymmer var faktiskt valet av titel. Efter att ha förkastat förslag som ”I Will Cut Hair No More Forever” och ”Ed Crane, You So Crazy!” föreslog någon slutligen namnet The man who wasn’t there. Problemet var bara att en högst tveksam komedi från tidigt 80-tal, med Steve Guttenberg från Polisskolan och Tre män och en baby, redan lagt beslag på titeln. Ryktet säger att bröderna då tvingades ringa upp herr Guttenberg och smöra ordentligt för honom innan han gav dom tillstånd att låna den. Det är inte klokt vad somliga är beredda att göra för att en bra film ska få en bra titel.
FS