Medan vi faller

”How far you fall doesn’t matter, it’s how you land” La Haine eller Medan vi faller som den kom att heta i Sverige är fransk socialrealism när den är som bäst (eller värst beroende på hur man ser det). Efter kravaller i en förort till Paris svävar 16-årige Abdel mellan liv och död på ett sjukhus efter att ha blivit misshandlad av polisen. Hans tre vänner Saïd, Vinz och Hubert vaknar nästa morgon och finner förorten sönderslagen efter det upplopp som nyheten om Abdel ledde till.

De tre polarna driver först omkring och snackar om kravallerna kvällen innan, det är mycket tufft snack om att spöa polisen etc. Det ryktas om att en polis förlorat sin pistol under kravallerna och att man kan få tag på den... Allt eftersom dagen går blir stämningen alltmer spänd mellan polisen och innevånarna i gettot, folk börja attackera poliser på dagtid, kravallpolis lurar överallt. När natten övergår i morgon har Abdel Ichaha, den svårt skadade demonstranten, dött. Ytterligare en tragedi ska inträffa inom loppet av några timmar... Medan vi faller är en grym, realistisk titt på rasism, poliskorruption, våld, drogmissbruk och misär, helt befriad från pekpinnar. Det svenska namnet kommer från det ofta i filmen förekommande skämtet om en man som faller från ett höghus och intalar sig själv att det har gått bra hittills hela vägen ner (det är ju inte fallet som dödar en, det är den snabba inbromsningen...).

I rollen som Vinz ser vi en ung Vincent Cassel som vi på senare tid sett i filmer som Dobermann och De blodröda floderna. Här gör han en väldigt intensiv och naturalistisk rolltolkning som passar som handen i handsken för filmens form. Filmen i sig är tekniskt imponerande, gjord i skarpt svartvitt med ett härligt flyt och en smittande energi i bilder och klippning. Det finns exempelvis en backtrack-zoom-scen som Scorsese säkerligen hade känt sig nöjd med. Det bästa med bilderna är att de inte förtar den äkthet och naturlighet som är en av filmens största behållningar. Medan vi faller är konstant oförutsägbar och intressant, och till synes gjord med ett verkligt engagemang. Ett stycke välgjord, välspelad, nervig film.

PS / TL