Moderna tider

"Jag skapade honom, men jag är inte identisk med honom. Vi bara möts ibland. Kostymen hjälper mig att uttrycka min konception av en vanlig människa, av nästan alla människor och mig själv. Plommonstopet som är för litet strävar mot värdighet. Mustaschen, den är fåfängan. Den tillknäppta kavajen och käppen och hela hans sätt är en gest av elegans och flotthet och fina manér. Han försöker tappert möta världens ondska och besynnerlighet, han bluffar sig fram, och det vet han också. Han vet det så väl, att han kan skratta åt sig själv och beklaga sig själv också Ð en smula." [Chaplin om sin figur Charlie]
Moderna tider är Chaplins 75:e film, hans sista stumfilm och även en av filmhistoriens sista stumfilmer. Regissören kritiserades för att han inte följde med i utvecklingen och gick över till talfilm, och efter Moderna tider kapitulerade Chaplin. Hans nästa film, hans första talfilm, blev Diktatorn.
Moderna tider är en satir över den tekniska utvecklingen. Chaplin driver med det moderna samhällets överdrivna dyrkan av maskinen. Även om det handlar om det moderna samhället 1936, så känns inte filmens tema helt föråldrat. Vi dyrkar fortfarande våra maskiner, om än att det idag handlar om datorer, digitalkameror, dvdspelare och matberedare. Idén till filmen fick Chaplin av en vän som berättade en skräckhistoria om hur det var i Detroit, Fordstaden, där arbetare fick nervsammanbrott vid de löpande banden, slagna av en livsrytm som inte var deras egen.
I Moderna tider spelar Chaplin en fabriksarbetare vars jobb är att dra åt bultar vid ett löpande band. Han råkar fastna i bandet, dras med och slukas av maskineriet. Han hamnar på sjukhus och på vägen hem därifrån hamnar han mitt i en arbetardemonstration där han misstas för en ledarfigur och blir tagen av polisen. Som vanligt spelar slumpen stor roll för Chaplins tragikomiska figur. Det blir aldrig riktigt som han har tänkt sig.
"Han söker alltid kärleken, men fötterna sitter i vägen." [Chaplin om sin figur Charlie]
KHÅ