Island 2003. Regi: Dagur Kári. Manus: Dagur Kári. I rollerna: Tómas Lemarquis, Throstur Leo Gunnarsson, Elín Hansdóttir, Hjalti Rögnvaldsson, Pétur Einarsso. Längd: 89 min.
Nói är en 17-årig kille som bor hos sin farmor, har en alkoholiserad far och är ordentligt uttråkad på tillvaron i den lilla isländska byn. En kusthåla som hukar vid det mäktiga fjällets fot. På vintrarna är fjorden helt avskuren från omvärlden, omgiven av hotfulla berg och begravd i en svepning av snö.
I denna omgivning driver Nói planlöst omkring, bärandes på drömmar om ett spännande liv i varmare klimat tillsammans med den stora kärleken, den nya expediten på det lokala kaféet. Närvaron i skolan kan lika gärna ersättas med en bandspelare. Trots detta visar han prov på begåvning vilket illustreras i filmen bland annat av att han löser Rubiks kub på nolltid under sitt besök hos skolans psykolog. Är Nói ett geni? Eller är han galen? Hur som helst är han helt desperat och försöker fixa sitt liv så gott han kan.
Nói Albínói är berättad lite som en saga där 70-talet ständigt är närvarande genom tapeter och andra små detaljer. Vinterlandskapet är bistert och drömlikt beskrivet med ett vackert blåtonat foto. Med mörk humor och osannolikt svåruttänkta händelser skildras Nóis udda isländska tillvaro. Det här är 27-årige Dagur Káris långfilmsdebut och de flesta av skådespelarna gör också skådespelardebut. Av skådespelarna imponerar, främst Tomas Lemarquis i huvudrollen som en tragikomiskt vilsen Nói. Att tillägga finns att Dagur Káris även gjort den mycket stämningfulla filmmusiken som kompleterar den lite ödsliga och desperata känslan i denna film som var Islands Oscarsbidrag inför galan 2004.
PS / TL