O brother, where art thou?

O brother, where art thou? är den senaste filmen av de två bröderna Coen som utseendemässigt beskrivits som ”en lite trumpen Jesus” respektive ”en muntert gnäggande häst”. Den som är bevandrad i Homeros epos Odysséen kanske känner igen vissa element i filmen eftersom manuset är (om än ganska löst) inspirerat av vad bröderna minns från skoltiden av detta klassiska verk, som ingen av dem för övrigt läst. Att det i slutet av filmen står att den är baserad på Odysséen är mest för att de tyckte att det skulle se bra ut. De tycker om sånt, de goda bröderna. Fargo bygger inte på någon sann historia heller, trots att det står så i förtexterna. Men det såg också bra ut.
George Clooney, som hade en roll i den klart underskattade filmen Return of the Killer Tomatoes från 1988, är väl mest känd här i Sverige för sin roll som pediatrikern Doug Ross i TV serien Cityakuten. I O brother, where art thou? spelar han en straffånge som rymmer tillsammans med två medfångar. Denna trio, som kanske inte utmärks av sina skarpa hjärnor, ger sig av på en lång och strapatsfylld resa genom den amerikanska södern. De råkar ut för både sirener, en bibelsäljande cyklop och Ku Klux Klan. De stöter ihop med en man som sålt sin själ till djävulen för ett förfinat gitarrspel och lyckas med honom i släptåg spela in en singel som snart spelas på radiostationerna över hela landet. Filmen är med sitt stora musikaliska utbud något av en kvasimusikal i den amerikanska countrymusikens anda.
Bröderna Coen har återigen lyckats skapa en komedi med svarta undertoner som är både bisarr och vacker.
KHÅ