På drift mot Idaho

Gus Van Sant började sin karriär som independentfilmare med stora visioner, en man som stod utanför Hollywoods konventioner. Efter sin andra långfilm, den uppmärksammade Drugstore Cowboy från 1990, fick Hollywood upp ögonen för Van Sant. Ett samarbete var av intresse dem emellan, de var bara inte intresserade av de manus han skrev och Van Sant ville inte regissera de filmer som erbjöds honom från Hollywoods sida. Manuset till På drift mot Idaho skickades runt till alla de stora bolagen men kom prompt i retur. Det var inte en film som bolagen vågade satsa på, vad skulle publiken tycka? På drift mot Idaho blev sålunda, liksom Van Sants tidigare filmer, en lågbudgetfilm, inspelad för ca 2,5 miljoner dollar (vilket är lite pengar för en film med amerikanska mått mätt). Trots det och trots tveksamheten från Hollywood tilldelades filmen en rad utmärkelser och fick bra recensioner av både press och publik.
På senare tid har de kommit ganska bra överens, Van Sant och Hollywood. Han har regisserat filmer som Will Hunting och nu senast Finding Forrester. Idag är inte Gus Van Sant någon visionär med independentstatus längre, idag är han en av de hårt hållna regissörerna inom Hollywoodindustrin som knappast gör något som förvånar. Men Van Sant har ändå tillhört nyskaparna under en period, På drift mot Idaho är ett utmärkt exempel på det. Det är en film som handlar om unga, prostituerade män som söker sin identitet eller kanske framförallt sin tillhörighet. En av dem är narkoleptiker, dvs. han somnar så fort tillvaron blir stressande. Detta leder till problem både för honom själv och hans omgivning. Grundidén till filmen kommer dels från William Shakespeares historiska pjäser Henry IV, Del 1 och Henry IV, Del 2 och dels från regissörens egna betraktelser från Portlands gator.
Det engelska bandet Turin Brakes hyllar filmen i sin video till Underdog (Save Me). De kallar videon för ”A tale of narcolepsy, the road and police sirens.”
KHÅ