Les Parapluies de Cherbourg
PARAPLYERNA I CHERBOURG. Regi, manus och dialog: Jacques Demy. Foto: Jean Rabier. Musik: Michel Legrand. I rollerna: Catherine Deneuve, Nino Castelnuovo, Anne Vernon, Marc Michel, Ellen Farner, Mireille Perrey. 91 min. Engelska texter.
Jacques Demys tredje långfilm fick urpremiär som inledningsprogram vid den franska filmveckan i Stockholm i början av februari [1964] och visades också i Uppsala [av Uppsala Filmstudio den 5/2 1964]. Det blev en enda föreställning i universitetets sal X, alltså inte under de mest gynnsamma förhållanden. [É] Sedan i februari har Paraplyerna i Cherbourg fått sin berömmelse ökad genom ett förstapris vid festivalen i Cannes &emdash; det bör öka intresset.
Ett skillingtryck i filmform &emdash; sa kan Demys film karatäriseras. Den är en lekfull, färggnistrande saga satt till musik, melankolisk i botten men med en resignerad vilja att göra det bästa av livets chanser hos huvudfigurerna &emdash; det ger ett hoppfullt slut. Förstlingsverket Lola grep starkare med sina poetiska övertoner och sin obetvingliga tro på kärlekens allmakt, men Paraplyerna i Cherbourg har också stora mått av charm. Filmen vinner vid återseende &emdash; den nya form som Demy här har tagit till kan trötta vid första bekantskapen.
Direkta citat ger förbindelselinjer med Lola. Miljön är den samma &emdash; en hamnstad med växlande väder, matroser i vita byxor på jakt efter älskog och ren ung kärlek i klämma mellan vardagens krav och slumpens växlingar. I Lola låg det musik i kameraföringen och de svartvita bilderna. Här har Demy låtit Michel Legrand genomkomponera hela historien och sätta alla repliker till toner samt dessutom svept skeendena i färger. Det är lustigt och smått spirituellt till en början, sen känns enformighet särskilt i längre meningsutbyten. Men vid återseende med filmen finner man musiken mera nyanserad och rikare varierad än man mindes. Textningen är föredömligt tydlig i alla recitativen, och att sången lyfter handlingen upp ur realiteternas värld är egentligen inget fel &emdash; filmen blir till saga.
Som experiment är Paraplyerna i Cherbourg mycket intressant &emdash; men många filmer i samma stil vill man förstås inte möta. Aktörerna bidrar starkt till charmen, främst Catherine Deneuve och Nino Castelnuovo som det älskande paret och Anne Vernon som flickans ungdomliga kloka moder. Marc Michel ger anknytningen till Lola &emdash; där far han bort från Cherbourg mot okända öden. Här kommer han hem igen och får en annan lika söt flicka i stället för den förlorade Lola. Går det inte alltid så i livet, så ger sagan i alla fall belöning och tröst.
IÅ (UNT 29/9 1964)