Re-Animator (1985). Regi: Stuart Gordon. Manus: Stuart Gordon, Dennis Paoli efter HP Lovecraft. Foto: Mac Ahlberg, Robert Ebinger. Klipp: Lee Percy. Musik: Richard Band. I rollerna: Jeffrey Combs (Herbert West), Bruce Abbott (Dan Cain), Barbara Crampton (Megan Halsey), David Gale (dr Carl Hill), Robert Sampson (Dean Alan Halsey), Gerry Black (Mace, Miskatonic Security Guard), Carolyn Purdy-Gordon (dr Harrod), Peter Kent (Melvin the Re-Animated), Barbara Pieters (sköterska), Ian Patrick Williams (Schweizisk professor), Bunny Summers (schweizisk läkare), Al Berry (dr Gruber), Derek Pendleton (schweizisk polis nr 1), Gene Scherer (schweizisk polis nr 2) m fl. Längd: 86 minuter.
|
Stuart Gordon har som regissör alltid haft en förkärlek för det udda och chockerande. Redan som student lät han sätta upp en mycket speciell teaterversion av Peter Pan vid universitetet i Wisconsin. Pjäsen var menad som en politisk allegori över tillståndet i Vietnam, och innehöll såväl psykedeliska drogreferenser som nakna skådespelare. Spektaklet gjorde att Gordon arresterades för förargelseväckande beteende och tvingades sluta skolan bara några månader innan han fick sin examen. Detta avskräckte dock inte Gordon från att fortsätta verka inom teaterområdet. 1969 var han med och bildade sällskapet ”the organic theatre”, som under de följande femton åren satte upp en mängd uppmärksammade pjäser. Många av uppsättningarna var skräckinspirerade och inte sällan använde man blodiga effekter för att skaka om sin publik – något som Gordon skulle spinna vidare på när han 1985 långfilmsdebuterade med vad som skulle bli en av decenniets mest inflytelserika skräckfilmer : Re-Animator.
Filmen bygger på en samling mininoveller från 1921 av skräckförfattaren H P Lovecraft. I berättelsens centrum står forskaren Herbert West som uppfunnit ett serum som kan väcka de döda till liv och som efter några mindre lyckade experiment i Schweiz återvänder till sina medicinstudier i USA. Han flyttar han ihop med den intet ont anande kurskamraten Dan och dennes flickvän, och det dröjer inte länge förrän han återupptar sina experiment på parets katt. Dan är till en början avståndstagande till Herberts förehavanden, men snart tar nyfikenheten överhanden och han går med på att smuggla in honom på sjukhusets likavdelning. Vilket naturligtvis sätter igång en eskalerande våldsspiral fylld med vandrande lik, talande huvuden och hinkvis med blod och inälvor.
Det magstarka innehållet till trots är Re-animator en film som lockar minst lika mycket till skratt som skrik. Gordon själv har kallat den för en ”splattstick-rysare”, en term som tämligen väl fångar dess kombination av kladdiga splatter-effekter och svart, grovhuggen humor. Det är knappast en film för alla smaker, men delar man regissörens affektion för det groteska och överdrivna så är den onekligen hejdlöst underhållande.
FS
|