USA 1957. Regi: Orson Welles. Manus: Orson Welles efter romanen Badge of Evil av Whit Masterson. Foto: Russell Metty. Klippning: Virgil W Vogel, Aaron Stell. Musik: Henry Mancini. Scenografi: Russel A Gausman, John Austin. Producent: Albert Zugsmith. I rollerna: Charlton Heston (Mike Vargas), Janet Leigh (Susan Vargas), Orson Welles (Hank Quinlan), Joseph Calleia (Pete Menzies), Akim Tamiroff (”Onkel” Joe Grandi), Joanna Morre (Marcia Linnekar), Marlene Dietrich (Tanya) mfl. Längd: 109 minuter.
|
I en tävling om skitjobbigaste regissörskarriär skulle Orson Welles ligga bra till. Knappt ett enda projekt tilläts bli som han ville. Man kan nästan tala om ett ständigt pågående krig – Orson vs Bolaget. Så gott som alla hans Hollywoodfilmer kortades eller klipptes om mot hans uttryckliga vilja. Karriären började med den konstnärligt enastående Citizen Kane, delskriven, huvudrollsspelad och regisserad av den 25-årige debutregissören Welles.
Efter denna braköppning gick det aldrig lika bra igen och han valde till slut Europa framför Hollywood för att kunna göra tex en brilliant filmversion av Kafkas Processen. Han finansierade sina filmer med roller i andras filmer – mest känd är nog den skrupulöse Harry Lime i Den tredje mannen.
Touch of Evil skulle egentligen regisseras av någon annan. Charlton Heston hade felaktigt fått för sig att filmen skulle regisseras av Orson Welles och krävde därför detta som ett villkor för sin medverkan. Welles började med att kasta bolagets manus i papperskorgen och skriva ett helt nytt själv, enligt egen utsago utan att ha läst boken. Han fick heller ingen lön för jobbet.
Filmen är i allt väsentligt en typisk 50-tals-noirfilm om brott, korruption och allmän mänsklig ruttenhet, och de få goda krafternas hjälplöshet. En federal polisman försöker utreda ett attentat i en liten gränsstad mellan USA och Mexico och blir motarbetad av den lokala korrumperade polismakten, personifierad av Welles själv i ovanligt ondskefull och nerdekad skepnad.
EL
|