Jacques Tati följer upp sin egen tradition av milt samhällskritiska filmer som kännetecknas av en speciell och visuell humor. Efter Semestersabotören (1953), Min onkel (1958) och Playtime (1967) gestaltar Jacques Tati i Trafic sin paradkaraktär, den mänskliga vadarfågeln monsieur Hulot.
I den här filmen är han en bilkonstruktör som konstruerat den fantastiska campingbilen Altra. Det är en film om bilar, en drift med människans kärlek till bilarna, en satir mot bilsamhället. Men det är inte handlingen i sig som är viktig utan alla biepisoder vid sidan av den ledande historien. Filmen är fylld av träffsäkra människoporträtt. Ett antal karaktärer som kommunicerar, både med varandra och med sin publik, främst genom pantomimiska föreställningar.
Likt Tatis andra filmer är även Trafic präglad av en nästan total frånvaro av det talade språket. Här är det bildspråket som för handlingen framåt. Jacques Tati är en situationskomikens finsmakare som blivit till ett begrepp inom sin genre.
KHÅ