Tre årstider

(Ba Mùa/The Goatsingers) Vietnam/USA 1999. Regi: Tony Bui. Manus: Tony Bui och Timothy Linh Bui. Producent: Harvey Keitel. Foto: Lisa Rinzler. Klippning: Keith Reamer. Musik: Richard Horowitz, I rollerna: Nguyen Ngoc Hiep (Kien An), Don Duong (Hai), Phat Trieu Hoang (Huy), Zoë Bui (Lan), Huu Duoc Nguyen (Woody), Harvey Keitel (James Hager), Hanh Kieu (Giang), Hong Son Le (Binh), Huu Su Tran (Ngon). Längd: 106 min.
Tony Bui flyttade från Vietnam till USA när han var två år gammal. Under hela sin uppväxt ville han inte höra talas om sitt hemland, och det var först när han som 19-åring motvilligt besökte sina morföräldrar som misstron byttes mot fascination. Fem år senare återvände han för att göra den första amerikanska långfilm som fått tillstånd att spelas in i landet sedan krigsslutet.
Av politiska skäl kom filmarbetet att omgärdas av ett rigoröst övervakningssystem. Censorer följde inspelningarna och ifrågasatte allt som i deras ögon verkade misstänkt. Vilket var en hel del enligt Bui: "Filmade man någonting rött så var de rädda att det symboliserade och smutskastade kommunismen. Dessutom krävde de att få granska varenda millimeter som filmades, vilket bl.a. innebar att de fick lov att titta igenom timtal av lotusblommor. Vad det inte insåg var att dessa timmar skulle klippas ner till några sekunder i den färdiga filmen"
Tre årstider är Buis debutfilm och kretsar kring ett antal levnadsöden i dagens Saigon; en ung blomsterförsäljerska inleder ett mycket speciellt förhållande med en döende lärare, en kärlekskrank taxicykelchaufför uppvaktar en prostituerad kvinna, en ung gatpojke försöker ihärdigt sälja sina varor och en amerikansk krigsveteran söker den vuxna dotter han aldrig träffat. Dessa historier tillåts ibland snudda vid varann men utan avgörande betydelse för filmens handling. Snarare binds karaktärerna samman av att de alla famlar efter ett fotfäste i tillvaron. Deras drömmar är inte stora men de kämpar febrilt för att hålla dem vid liv.
Men trots att den rör vid ämnen som fattigdom och prostitution är Tre årstider knappast någon mörk film. Här finns snarare drag av sagans logik där allt slutligen ordnas till det bästa. Till det ljusa intrycket bidrar också det bländande vackra fotot. Den oro som censorer och politiker hyste var således tämligen obefogad: Bui är knappast ute efter att svartmåla sitt födelseland. Snarare är det de klara, varma färgerna som dominerar när han tecknar sin bild av ett Vietnam i förändring. Ett land som, liksom han själv, står med ena benet i urgamla traditioner och det andra i den moderna, marknadsanpassade livsstilen.
FS

© Uppsala Filmstudio