Under sanden

Det är inte alltid lätt att acceptera otrevliga, omskakande och livsavgörande händelser. Den enskilda individens reaktion efter att han varit med om en omskakande upplevelse är väl lika varierande som det finns individer. Det är inte minst tydligt i diskussionerna efter stora katastrofer, desto fler som är inblandade desto fler olika reaktioner och förhållningssätt. Förmodligen finns även en stor variation i det individuella bearbetandet.
Det medelålders paret Marie och Jean åker på sin vanliga semester till sitt sommarhus vid havet. Vid havet tar Jean en simtur medan Marie tar en tupplur. Men Jean kommer inte tillbaka, vad som hänt förklaras inte.
Under sanden är en film som förklarar mycket lite och de frågor åskådaren kan ställa besvaras inte alltid. Det är en på många sätt undanglidande film. För regissören Ozon förefaller detta vara meningen med filmen, även om det inte går att vara säker här heller. Men osäkerheten och undrandet gör att åskådaren hela tiden aktiveras, både under visningen av filmen och efteråt.
Marie kan, förmodligen, inte acceptera att Jean försvunnit och hon återvänder till sin lärartjänst i Paris tillsammans med honom. Men alla i omgivningen är säkra på vad som hänt, och får allt svårare att förstå Maries förhållningssätt.
Men så är ju livet: det mesta får vi aldrig någon bra förklaring på, det sker bara en massa mer eller mindre obegripliga saker. Någon mening eller något sammanhang går nästan aldrig att skönja.
HE