Undersåten

Heinrich Mann är inom filmhistorien mest känd för att hans roman Lektor Unrat eller En tyranns ändalykt utgjorde underlag för Marlene Dietrich genombrottsfilm Blå ängeln (1930). Heinrich var bror till Thomas Mann, och båda skildrade den tyska borgerligheten. Men Heinrich Manns skildringar var betydligt bittrare och radikalare än broderns. Romanen Undersåten var färdigskriven 1914, men kunde inte publiceras förrän 1918, efter världskriget och det tyska kejsarrikets undergång.
Undersåten skildrar Diedrich Hesslings liv från barndomen till vuxenlivet. Han formas av det omgivande samhället och tar till sig dess värderingar. Han blir en människa som förtrycker neråt men kryper för makten, personifierad av Kejsaren. Det ligger nära tills hands att se denna figur som en typfigur, som senare tillsammans med likasinnade skulle böja sig inför ännu fruktansvärdare ledare.
Ett intressant inslag i filmens svenska lansering är att dess premiär fördröjdes här i landet i flera år. Filmen gjordes 1951 men fick svensk premiär först 1955. Flera dåtida recensenter antyder att detta skull bero på någon sorts politisk rädsla och feghet inom filmbranschen, men de går inte närmare in på frågan.
Vid premiären i Uppsala, 19 mars 1955, skrev Pir Ramek: ”Framförallt är Undersåten film, film och återigen film, det visar vad film kan vara när den är som bäst, hur långt på dekis den vanliga hantverksfilmen med sin slentrian och sitt cinemascopenol egentligen kommit. Undersåten är ingen insmickrande, behaglig film, den är fräck och grovt rolig. Men endast brackorna kan bli chockerade.”
HE
Visas i samarbete med Goethe Institut Stockholm.