Welcome to Sarajevo

Krigskorrespondenten Michael Henderson (Dillane) och hans kollegor anländer till Sarajevo 1992. Den bosniska belägringen har precis börjat men den forna semesterstaden är redan lagd i ruiner och prickskyttar hotar alla som vågar sig ut på gatorna. För journalisterna handlar det självklart om att jaga den bästa storyn men också om att behålla en professionell distans till det som sker. Vilket ska visa sig vara lättare sagt än gjort.

I sin självbiografiska bok Natasha's story beskriver den luttrade krigsreportern Michael Nicholson hur han i Sarajevo känner sig tvungen att kliva ur den objektiva betraktarens roll och istället försöka göra något åt det lidande han ser omkring sig. Det är denna bok som legat till grund för Welcome to Sarajevo och det är dess moraliska dilemman som står i centrum också i filmen.

För regin svarar Michael Winterbottom, som under det senaste decenniet kommit att framstå som en av Storbritanniens främsta regissörer. Han debuterade med två TV-dokumentärer om Ingmar Bergman och har sedan dess levererad en rad starka långfilmer, från debuten med Fjärilkyssar 1995 till årets 24 hour party people.

Med Welcome to Sarajevo ville han göra en film som placerar åskådaren mitt i det helvetiska krigstillståndet. För att komma så nära verkligheten som möjligt låter han verklighet och fiktion överlappa varandra. Uttalanden av politiker ställs mot bilder som effektivt visar vidden av deras lögner och okunskap. Fruktansvärda dokumentäravsnitt klipps ihop med dramatiska spelscener. Resultat av detta, i kombination med en rad starka skådespelarinsatser, är en film som skoningslöst träffar åskådaren rakt i mellangärdet.

"Vi har velat göra en film som får åskådaren att ställa frågor, frågor om krig, om kriget i Bosnien. Frågor till alla oss som satt hemma och zappade bort bilder vi inte orkade, inte ville se." (Michael Winterbottom)

FS