Year of the Horse

Det här är en rock’n’rollfilm. Jim Jarmusch har följt med och dokumenterat Neil Young och Crazy Horse under deras turné 1996. Filmen utspelar sig både på och bakom scenen och ger dessutom tillbakablickar från 70- och 80-talen. Det är en rak skildring av ett rockband filmad med en Super-8 kamera. Här finns ingen kritik eller något ifrågasättande från Jarmusch sida. (En av bandmedlemmarna har däremot en ganska skeptisk syn på filmaren och hans avsikter med filmen.) Year of the Horse är ett fans hyllning av sina idoler helt enkelt.
Det är inte första gången vi får se ett samarbete mellan Jarmusch och Young. Den senare skrev musiken till Jarmusch film Dead Man (1995). Jag vågar påstå att som filmare är Jarmusch en av de mest intressanta regissörerna i USA idag. Med filmer som nyss nämnda Dead Man, Ghost Dog, Down by Law och Mystery Train, för att bara nämna några, har han utpräglat en säregen stil som filmskapare. Jag vågar påstå att som musiker och sångare har Neil Young hängt med länge, på nåt underligt vis. Han besitter både rockhistoriens gnälligaste röst och den gnälligaste gitarren. Men visst har han ett underhållningsvärde och visst kan han få till en och annan rocklåt riktigt bra, det visar han inte minst i den här filmen. Och även om man kan luras att tro av hans långa karriär och något ruffiga yttre (grungelookens ursprungsman), att Neil Young är en av världens äldsta människor, så finns det åtminstone en person i den här filmen som är ännu äldre. Hans pappa.
”If you love the music, you’ll adore the film. It rocks!”
KHÅ