Storbritannien/Tyskland/Frankrike 1995. Regi: Benjamin Ross. Manus: Jeff Rawle & Benjamin Ross. Producent: Sam Taylor. Foto: Hubert Taczanowski. Musik: Robert Lane och Frank Strobel. I rollerna: Hugh O’Connor (Graham), Anthony Sehr (doktor Ziegler), Ruth Sheen (Molly), Roger Lloyd Pack (Fred), Charlotte Coleman (Winnie), Paul Stacey (Dennis), Samantha Edmonds (Sue), Jack Deam (Mick), Charlie Creed-Mills (Berridge), Hazel Douglas (Edna), Arthur Cox (Ray) mfl. Längd: 99 min.
|
”En bra film ska vara en form av psykologisk terrorism.” [Benjamin Ross]
The Young Poisoner’s Handbook är en verklighetsbaserad historia om Graham Young, en av Englands mest ökända giftmördare. Vid 14 års ålder dömdes han för giftmord på sin styvmor och mordförsök på sin far, sin syster och hennes pojkvän. 1971 släpptes han fri och återupptog snart sin karriär som giftmördare. Young avslöjades för giftmord på två arbetskamrater och dömdes till livstids fängelse. Han dog 1990, 42 år gammal, av en hjärtattack i sin fängelsecell.
Den Londonfödde Benjamin Ross lämnade hemlandet under 80-talet och begav sig till New York där han arbetade som allt-i-allo för filmbolaget Troma inc. Han var tex inspelningsutrustningsnattvakt vid inspelningen av Toxic Avenger. Ross studerade också film i New York för bla Emir Kusturica innan han återvände till England. The Young Poisoner’s Handbook är hans långfilmsdebut.
Historien är berättad helt och hållet ur mördarens synvinkel, denne gestaltas av Hugh O’Conor som ser, om möjligt, ännu mer oskyldig och rädd ut än Peter Lorre gjorde som barnmördare i filmen M. Benjamin Ross har inte intresserat sig av att ge någon psykologisk förklaringsmodell till Graham Youngs kallblodiga beteende. Istället driver han friskt med mentalvården och psykoanalysen. Trots den morbida historien som filmen bygger på så är det här en komedi, om än svart, som bjuder till många skratt. En recencent hade svårt att finna ord för sin upplevelse av filmen, han skapade därför ordet ”skrättkel” för att beskriva hur filmen oftast är som roligast när den är som äckligast. Makaber och absurt humoristisk, det här är engelsk galghumor på hög nivå.
KHÅ
|