Regi: Andrej Tarkovskij Manus: Tarkovskij och Andrej Michalkov-Kontjalovski. Foto: Vadim Jusov. Musik:Vjatsjeslav Ovtsjinkov. Spel: Anatolij Solonnistsin (Andrej Rubljov), Ivan Lapinkov (Kirill), Nikolaj Grinko (Daniil den svarte), Irma Raus (Den svagsinte flikan). Prod: Mosfilm, Sojet 1966/69 Längd: 185 minuter.
|
”Anderj Rubljov är den förste bland Rysslands helgonliknande munkar–ikonmålare vars namn kan förknippas med kända verk. Hans Treenighetsbild, utförd för klostret i Zagorsk i början av 1400-talet (nu i Tretjakovgalleret) är en av de sublima höjdpunkterna i den ryska ikonens traditionsmättade måleri.” Andersson, Aron: Från Augustinus till Dante (Levande konst genom tiderna) s 83.
Biografiska fakta om ikonmålaren Anderij Rubljov är mycket få. Det mesta som sker i filmen är uppdiktat av manusförfattarna. Men det är en storslagen och grym berättelse som Tarkovskij målar upp från en tid som vid en första anblick an förefalla mycket avlägsen. Men som alla "bra" historiska fiktionsverk säger filmen också något om den tid och det samhälle där den kom till. Detta var Tarkovskijs andra långfilm, han hade debuterat med Ivans barndom (1962) om en ung pojkes upplevelser under andra världskriget. När Andrej Rubljov var färdig lades den på hyllan och filmens distributionshistoria har många intressanta inslag. Idag är filmen en av grundstenarna i Tarkovskijs konstnärliga bygge.
Det ryska ikonmåleriet är en del av det religiösa livet, att måla en ikon är en religiös handling som har sina egna regler. Detta är något som Tarkovskij vet och sympatiserar med. Kanske till och med såg han sig eget konstnärlig uppdrag i liknande termer.
Den kringströvande målaren och munken försöker överleva båda mänskligt och konstnärligt i en tid fyll av brutal motsättnings. Efter att ha bevittna allt för mycket mänskligt våld och grymhet tystnar han som konstnär. Men han återför förmodligen sin skaparlusten när han bevittnar en annan konstnär som vågar allt för att förverkliga sin version.
HE
|