Finland 1984. Regi och manus: Aki Kaurismäki. Foto: Timo Salminen. Klippning: Aki Kaurismäki, Raila Talvio. Musik: Casablanca Vox. Producent: Jaako Talaskivi, Aki Kaurismäki. l rollerna: Matti Pellonpää, Punti Valtonen, Sakke Järvenpää, Pirkka-Pekka Petelius, Kafi Väänänen, Asmo Hurula, Pertti Svehol Häskanen, Martti Syrjä Mikko Syrjä, Markku Toikka, Timo Eränkö, Pate Mustajärvi, Saku Kousmanen, Mato Valtonen, Hande Nurmio, Dave Lindholm, Pirkko Hämälainen, Mari Rantasila, Sanna Fransman mfl. Längd: 80 min.
Sjutton män med solglasögon, varav sexton heter Frank, bestämmer sig för att flytta från sin sunkiga förort till den gudabenådade stadsdelen Eira på andra sidan stan. Detta är ett svårt och farligt företag. Genom Helsingfors, staden utan nåd där det ovanligt ofta är natt, rörde de sig fåordigt och sammanbitet i mindre grupper. De stöter på alla möjliga hinder och hot: våldsamma män, farliga kvinnor, dassiga barer, dåligt öl. Kommer de någonsin fram?
Kaurismäki själv har sagt att filmens historia är helt logisk, problemet är att dess logik inte kommer från den här världen. Det ligger nått i det, men som de flesta av hans filmer handlar den också om människans fruktlösa och ofrivilligt komiska, strävan. Allt iscensatt som en samling film noir-sketcher i passande svartvitt. Filmens miljöer och dialog påminner om dem som förekommer i Jim Jarmuschs filmer, fast med speciella Kaurismäki-prägel som t ex extrem fåordighet. I stället för prat får känslorna förmedlas med musik, också vanligt i Kaunismäkifilmer. De 17 männens vedermödor kompas av finsk tango och rock’n’roll av olika slag.
”Förresten är Calamari Union en mycket rolig komedi och den värsta film jag sett om man inte räknar mina tidigare filmer.” [Aki Kaurismäki]
EL