Donnie Darko

Donnie Darko gick aldrig upp på biograferna i Sverige. Det är konstigt, eftersom den här filmen redan är kultförklarad av sin publik. Den är så uppfriskande märklig och så mågbottnad att man kan se den i princip hur många gånger som helst och ändå fascineras och fundera över vad som faktiskt händer. I år kommer det en ny version av filmen, en Director’s cut, och nu kanske de svenska filminköparna har vaknat till och insett vad de förbisåg sist filmen var aktuell. Filmstudion väljer att visa den här filmen igen, trots att det bara är ett år sen vi visade den sist. Främst för att vi tycker att Donnie Darko är en riktigt bra film, men också för att vid förra visningen var filmen oannonserad i programmet och, som sagt, den här filmen kan man gärna se om och om igen.

Donnie Darko, en ganska bekymrad tonåring med psykiska problem, bor i det lilla samhället Middlesex. Han har en låtsaskompis, en gigantisk kanin som bara Donnie kan se, en kanin vid namn Frank. Frank berättar för Donnie att jorden ska gå under, och det kommer att ske ganska snart, närmare bestämt om 28 dagar. Vi får följa Donnie under dessa 28 dagar som är fyllda av bisarra händelser.

Det finns många tolkningar av och teorier runt den här filmen och hur allting egentligen hänger ihop. Det lär finnas en logisk förklaring bakom allt, även om filmen i sig inte ger någon tydlig mannual för hur den ska tolkas. Men det är en film som förbyllar på ett behagligt sätt. Det är helt okej om man inte hänger med, om man inte förstår allting. Det var nog det som regissören ville uppnå, annars hade han gjort en annan film.

Det ska också tilläggas att det var på tiden att Patrick Swayze fick göra en bra rollprestation i en bra film, annars hade ju hela hans skådespelarkarriär varit lika svår att förstå som handlingen i Donnie Darko.

KHÅ