Ingmar Bergman i Studentfilmstudion
En celeber gäst skänkte publiken i X:an en meningsfull och rikt givande upplevelse i går kväll. Studentfilmstudions termin har haft Ingmar Bergman i centrum för verksamheten, och nu trädde regissören-författaren fram själv och gav det intensivt fängslade auditoriet en inblick i konstnärens syn på sitt verk. Som den mest levande gestalten inom svensk film, den vars eld brinner starkast, hälsades Ingmar Bergman välkommen av studions ordförande.
”Varför badade Alma naken med regementet?” löd föredragets rubrik, med anknytning till Bergmanfilmen Gycklarnas afton. Blev frågan kanske inte direkt besvarad vad rollfiguren Alma beträffar, så fick publiken en så mycket klarare uppfattning om det antydda filmavsnittets genesis och om dess skapares synpunkt och avsikt. Som en inledning fick de närvarande se filmepisoden. Den var 300 m. lång, berättade Ingmar Bergman efteråt, hade krävt 78 skilda kamerainställningar, 5,000 m råfilm och 8 dars inspelningstid samt dragit en kostnad på 78,000 kr. Och där bakom låg en dröm som regissören haft för många år sedan och för ovanlighetens skull tecknat ner. När Gycklarnas afton växte fram, dök drömmen upp i medvetandet och gav filmen dess grundtema, varierat i ytterligare fyra episoder i skildringen, som alltså alla belyser konstnärens situation i förhållande till den mer eller mindre oförstående omvärlden.
I drömmen har jag ofta förnimmelsen av att jag vill tala men inte kan det, allt under det att en larmande ljudkuliss retar nerverna i bakgrunden. Den effekten vill filmen ge.
Filmavsnittet kring cirkusflickan Almas nakenbad har lockat en mängd uttolkare, som här velat se en illustration till människans situation i tillvaron, kampen mellan man och kvinna, ja, till Kristi lidandeshistoria. Inför alla dessa var Ingmar Bergmans reaktion närmast: Potz Tausend Donnerwetter… Alla dessa symboler symboliserar i själva verket ingenting, bilderna vill bara skildra ett smärtsamt ögonblick i en människas liv.
Till sist gav talaren en intim och djupt personlig bild av de skilda jag som kämpar inom honom: regissören A som känner hantverkarens tillfredsställelse och glädjen i att vinna publikens kontakt, regissören B som vill experimentera och ge alla hänsyn en god dag, och så bakom och över dem författaren C som lever i sin egen värld av fjärrsyn och vision. I Ingmar Bergmans värld, fick publiken denna kväll skåda in, ledd av den bäste av ciceroner, och att tacksamheten var stor hördes på det varma bifallet.
lo. UNT 54-04-13