Dr Strangelove

Allt har egentligen redan skrivits om den här filmen. Den är sedan länge en självklar del av den internationella film-kanon. Det var en av de filmer som definitivt fastslog Kubricks geni som regissör, och det var också en milstolpe i Peter Sellers karriär som komiker med förmåga att förvandla sig till vad som helst, till och med flera gånger i samma film. Hans Dr Strangelove har blivit en legend bland komiska filmskurkar – ett slags Bond-skurk utan Bondfilm med iskall ångest i botten. Hillbilly-majoren som rider på bomben, samt kombinationen atombomb och schlager är också klassiker.

Men filmen var inget svart skämt när den kom. Den befann sig mitt i verkligheten. Det kan vara värt att påminna om idag, eftersom de rådande omständigheterna är svåra för oss att sätta sig in i. Det kalla kriget var glödhett. Cubakrisen hade nyligen retts ut med ett nödrop. Ett stundande kärnvapenkrig var inte en risk – det var vad alla räknade med och väntade på. Detta påverkade kulturlivet på flera olika sätt. En metod var att försöka glömma världen och gömma sig i en technicolor-musikal t ex. En annan var att göra käcka filmer om hur man på bästa sätt skyddade sig från radioaktiv strålning i händelse av ett litet atombombsanfall. En tredje var att häpna över kombinationen av aningslöshet och absurdism i hela situationen. Tom Lehrer, USAs mest nattsvarta satiriker, skrev sin mest kända sång "We All Go Together When We Go" om den kommande utjämnande förintelsen som en extatisk Frälsis-marsch. Dr Strangelove var i stort sett den filmiska motsvarigheten till Lehrers sång. Allt är så absurt – varför inte skratta lite på vägen mot nedslaget?

EL