Aëlita

Att det finns expressionistiska filmer är välkänt, men kanske inte att det också finns konstruktivistiska filmer. Konstruktivismen var ju en sovjetrysk modärnistisk strömning inom teatern, där chefsideologen Vsevolod Meyerhold ansåg att teatern skulle vara ett allkonstverk, en sorts maskin där repliker, musik, dekor, kläder och rörelse skulle bilda kuggar. Alltså satsade man på förenklade kostymer i klara färger, en stiliserad dekor med trappor och snurrande hjul, samt ett robotliknande rörelsemönster som Meyerhold uppfann. Konstnären Aleksandra Exter gjorde mycket av scenografin, och det var också hon som fick i uppdrag att göra kostymerna till Aëlita.

Aëlita är en av de tidiga science fiction-filmerna, och därmed banbrytande. En ganska stor del av filmen utspelar sig i en alldeles vanlig värld, där en ädel ingenjör konstruerar en rymdraket som han sedan åker till Mars med. Mars visar sig vara en totalitär stat styrd av nåt sorts Väktarråd med Aëlita som marionett-drottning. Vetenskapsmannen och hans följeslagare börjar genast sprida Marxs läror för att inspirera en revolution.

Sekvenserna på jorden är hyfsat realistiska, med mycket snö och Karlsson på taket-aktiga människor som spelar dragspel och halsar vodka. Men sekvenserna på Mars är konstruktivistiska! Mars-miljön är helt abstrakt med olika sluttande ramper. Skådespelarna rör sig som oljade robotar i kostymer som ser ut som om de är gjorda av skumgummi och plexiglas.

Metropolis må vara den mest kända av stumfilmstidens sf-filmer, men Aëlita var förmodligen en viktig inspirationskälla för Fritz Lang när han gjorde sin sf-film om ett samhälle med oantastliga ledare och förslavade arbetare. Dessutom finns en fin liten ramhandling med sovjetisk vardag och kärleksmelodram.

EL