Nausicaä från Vindarnas dal

Spirited Away drog över världen som en löpeld och plötsligt blev mangafilmen en rumsren konstform, även för oss något torrare filmkritiker som tidigare tyckt att det var en ganska ful budgetvariant av massproducerad barnanimation. Hayao Miyazaki visade oss att den här typen av filmer inte alls behöver rikta sig enbart till den unga publiken och att mangafilm kan vara både vacker och konstnärlig. Hans nästa film, Det levande slottet, fick även den ett gott mottagande av både kritiker och publik, och därefter har hans tidigare filmer premiärvisats på biograferna utanför Japan. I hemlandet har hans filmer älskats från tidigt 80-tal. Hans filmer innehåller ofta en stark samhällskritik med ett politiskt budskap inlindat i en sagoform. Lite kuriosa om regissören och animatören Hayao Miyazaki är att han under 70-talet var på besök i Sverige för ett personligt möte med Astrid Lindgren, då man hade planer på att göra en Pippi Långstrumpfilm, ett projekt som senare gick i graven.

Nausicaä från Vindarnas dal är filmskaparens andra egna långfilm. Den handlar om prinsessan Nausicaä som kan kommunicera med allehanda varelser och medla mellan människorna och de mordiska jätteinsekter som är ute efter att förgöra dem. Om det behövs tvekar hon inte att ställa sig först i ledet och leda sitt folk i striden.

Den sagoinbäddade undertonen i filmen handlar om kärnvapenkriget. Hur lite det krävs för att utplåna en hel civilisation. Det handlar också i allra högsta grad om människornas påverkan på miljön och hur vi måste arbeta tillsammans för att kunna rädda jorden.

Den här filmen kom 17 år innan Spirited Away, och Hayao Miyazaki har utvecklats mycket genom åren. Berättelsen är något enklare och bilderna har inte riktigt samma djup och skönhet som den senare filmen, men det är en gedigen och genomarbetad mangahistoria vars budskap är lika aktuellt idag som det var för 25 år sedan.

KHÅ