Repulsion

Efter framgången med Kniven i vattnet gjorde Polanski några kortfilmer till innan han fick kontakt med exilpolacken Gene Gutowski som i England samarbetade med producenten Michael Klinger vars bolag specialiserat sig på enklare skräck och lättare erotiska filmer. Polanski och Brach hade ett manus färdigt (det som senare blev Djävulsk gisslan). Detta ansågs alltför kontroversiellt så snabbt skrev de ihop ett nytt manus om en ung kvinna som långsamt blir sinnessjuk. Till huvudrollen valdes Catherine Deneuve som var i början av sin karriär och under Polanskis hårda och ibland rent av grymma regi presterar en mycket övertygande rolltolkning.

Människorna hos Polanski är oftast ensamma, de har svårt att få kontakt med andra, och när kontakt ändå uppstår leder det inte till någonting gott. I stället sätts ofta destruktiva eller ”onda” krafter i rörelse och resultatet blir katastrofalt. Främlingsskapet och isoleringen understryks av att det är två belgiska systrar som lever i London. Carol arbetar på en skönhetssalong och bor tillsammans med sin syster som har en affär med en gift man. När dessa far på semester och Carol lämnas ensam börjar hennes verklighetsuppfattning att rämna. Även i Repulsion förmår Polanski ladda till synes ”oskyldiga” ting och händelser med symbolik och mening. Älskaren Michaels rakkniv som äcklar, men även fascinerar, Carol där den står i tandborstglaset i badrummet, kan tolkas på flera sätt. Filmen är full av liknande ting som alla kanske ger en bit av orsakerna till Carols sammanbrott. Repulsion är en övertygande skildring av en psykiskt sjuk människas uppgående i sin sjukdom. Polanski berättar själv, inte utan en viss stolthet, i sina memoarer hur han fått beröm av en psykiater för den övertygande och sanna skildringen av en psykiskt sjuk människas upplevelser, och slutliga totala uppgående i sin sjukdom.

Klipparen Alistair McIntyre, som senare fortsatt samarbetet med Polanski, säger om filmen: ”Många människor tycker inte om den, men de som inte tycker om den hatar den. Det är vid ytterst få tillfällen då jag hela tiden varit medveten om att jag arbetat på en djäkligt bra film, men Repulsion har varit det.”