Vägvisaren Dersu Uzala

1902 träffade den ryske författaren och upptäcktsresanden Vladimir Arsenjuev (1872–1930) under sina färder i Ussuriregionen i det östligaste Ryssland på gränsen till Manchuriet en man vid namn Dersu Uzala från en lokal folkgrupp, som kom att bli hans följeslagare och guide i dessa vilda trakter under fem år. Av de gemensamma äventyren blev tre böcker från 1921 och framåt, vilka senare kom att bli ett av Akira Kurosawas önskeprojekt. Han fick tillfälle att förverkliga sin dröm när han mitt i den japanska filmkrisen på 1970-talet fick ett sovjetiskt filmerbjudande. Resultatet blev denna poetiskt vackra film med storslagna naturscenerier som inrymmer även dramatiska episoder som en förödande snöstorm där Dersu genom sin förtrogenhet med naturen räddar livet på sin ryske kapten.

Dersu Uzalas närhet till naturen och hans stora kunskaper om den blir ett genomgående tema i denna film vars ekologiska budskap är högst påtagligt. Kurosawa ville med sin film berätta för dagens människor att människan är i stånd att leva med naturen och att akta den. Han gjorde det i en tid då han med facit i hand kunnat iaktta hur rovdriften på naturen för profitens skull tagit stora proportioner jämfört med hur det var på Arsenjuevs tid. Filmen i sig blir en ganska pessimistisk utsaga i det att Dersu Uzala inte klarar av mötet med den konstlade civilisationen när han på ålderns höst kommer till den.

I hög grad ankyter filmen på så sätt till den gamla och vitt spridda romantiska tanken om den gode vilden, som under århundranden från 1700-talet varit en dröm för den ”överciviliserade” människan, framför allt av europeiskt snitt. Denna har velat föreställa sig ett mer naturenligt liv, inte minst när det moderna industrisamhället börjat kännas alltmer påträngande, vilket skedde redan under Arsenjuevs tid. Denna dröm har gestaltats i otaliga varianter genom århundrandena och har väckt stor anklang inte minst i vår tid. Sedan kan man fråga sig om ens denna förmenta naturmänniska är ett med sin naturliga omgivning ty även en sådan lever i viss mån mot naturen som en fransk antropolog, Serge Moscovici, konstaterat.

PQ