England, Frankrike 2002. Regi och manus: Mike Leigh. Producent: Simon Channing-Williams. Foto: Dick Pope. Musik: Andrew Dickson.
I rollerna: Timothy Spall (Phil), Lesley Manville (Penny), Alison Garland (Rachel), James Corden (Rory), Ruth Sheen (Maureen), Marion Bailey (Carol), Paul Jesson (Ron), Sam Kelly (Sid), Kathrine Hunter (Cécile), Sally Hawkins (Samantha), Helen Coker (Donna), Daniel Mays (Jason), Ben Crompton (Craig) mfl. Längd: 128 minuter. DVD
”Saker händer, framsteg görs, utveckling sker i olika riktningar. I slutet har du mycket att ta med dig, överväga, engagera dig i. Jag hoppas att den här filmen, och detta säger jag så anspråkslöst jag förmår, kan ändra människors liv. Få dem att fundera över hur de handskas med sig själva och sina känslor, andra personer och relationer.” [Mike Leigh]
Tillsammans med kollegan Ken Loach innehar Mike Leigh den brittiska mästartiteln i diskbänksrealism. Båda regissörerna rör sig bland den engelska arbetarklassen, vars tillvaro ofta präglas av både ekonomiska och personliga problem. Leigh själv menar att han gör film om vanliga människor, för vanliga människor, men jag hoppas att den ”verklighet” han målar upp för oss i All or nothing inte tillhör vardagen för gemene man, för då är det i sanning en mörk och dyster värld vi lever i.
Efter att ha gjort några, med Mike Leighs mått mätt, ganska ljusa filmer, bl a guldpalmsbelönade Hemligheter och lögner, är han nu tillbaka och rotar bland de eländigaste kvarteren i samhället igen, där är det diskbänk så det förslår. Mitt i misären bor familjen Bassett i ett nedslitet bodstadsområde i södra London, det är de som utgör kärnan i All or nothing. En taxichaufför och en snabbköpskassörska vars äktenskap präglas av leda och missmod och deras två olyckliga och överviktiga barn som inte direkt lyser upp föräldrarnas tillvaro. Den introverta dottern städar på ett äldreboende och den mobbade sonen gör mest ingenting om dagarna mer än växer på bredden. Den monotona tristessen som utgör familjens vardag är full av desperation, håglöshet och förtvivlan. Det krävs ett sammanbrott från en av familjemedlemmarna för att det ska ske en förändring i deras liv, för att de ska ha en möjlighet att se ett ljus i tunneln.
Enligt regissören är All or nothing en film om relationer, om familj, kärlek och samhörighet, men alla de positiva begreppen till trots är det en riktigt mörk resa han tar oss med på. Eller som en recensent beskrev stämningen i filmen: ”Det är mer än jävligt. Det är grönjävligt överjävligt.”
KÅH