Frost / Nixon

Frost / Nixon bygger på en verklig händelse: den engelska TV-profilen David Frosts oerhört uppmärksammade intervjuer med den avgångne amerikanske presidenten Richard Nixon 1977. Frost var en brittisk pratshowvärd, som var angelägen att avancera från den lättare underhållningen till mera djuplodande intervjuer och framför allt höjda tittarsiffror.

Medlet att kunna återvända till teves rampljus var att få till stånd en omfattande intervju med Nixon och få denne att tala ut om orsaken till sin avgång, den s.k. Watergate-skandalen 1972 där ett antal personer ertappats vid ett inbrott i det demokratiska högkvarteret i Watergate. Republikanen Nixon återvaldes samma år, men under fortsatta undersökningar växte skandalen och det upptäcktes systematiska olagligheter med bl.a. avlyssningsapparatur i demokraternas kampanjrum. Trådarna visade sig löpa ända in till Vita husets kärna och två år senare avgick president Nixon, under hot om riksrätt. Efterträdaren Gerald Ford gav honom dock omedelbar amnesti, varför sanningen aldrig riktigt kom fram i ljuset. David Frost (gestaltad av Michael Sheen, känd som uttolkare av Tony Blair i The Queen och två TV-filmer) anar en möjlig triumf med tanke på det gigantiska tittarintresset för Nixons avgångstal, och inleder förhandlingar om en tre dagar lång intervju. Han får själv skaka fram pengar och tvingas betala närmare två miljoner dollar i dagens penningvärde. Därför krävs en tittarsuccé, med ett uppmärksammat avslöjande eller en personlig ursäkt från presidenten, för att Frosts karriär inte skall gå helt i stöpet med personlig konkurs och allt.

Mötet utvecklar sig till en sorts tvekamp som böljar fram och tillbaka, mellan två diametralt olika personligheter med skilda motiv – två kontrahenter som båda är ute efter revansch på sitt sätt. Det rutinerade intervjuobjektet Nixon drömmer om upprättelse av sin förlorade heder och förbättra sitt eftermäle, medan Frost hoppas på att vända sin dalande karriär och etablera sig som ett ”tungt” TV-namn.

Trots att man som åskådare förmodligen vet utgången är detta kammarspel och tungviktsmöte en mycket spännande och välspelad film, baserad på en teaterpjäs av Peter Morgan (som också skrev The Queen) rappt iscensatt av den rutinerade Ron Howard. Även svensk press berömde: ”Frost/Nixon är ett högst njutbart historiedokument, fullt av fin tidsanda.”(Jan Lumholdt, Svenska Dagbladet)

”Frost/Nixon baseras på en teaterpjäs, men är i högsta grad film. Den pendlar mellan det anekdotiska och det politiska sprängstoffet och är på det viset också ett lärostycke i televisionens allt större roll i det politiska maktspelet. [---] Absolut oundgänglig i detta drama är Frank Langella som Nixon. Han är ingalunda exakt porträttlik i utseende och gester, men ända övertygande i sitt sätt att komma åt en djupare sanning. Langellas Nixon är till lika delar charmerande och arrogant, övertygad om att ha gjort allt rätt från invasionen i Kambodja till Watergate – och till sist rörande när han ser den avgörande ronden förlorad. När maktens arrogans kommer till plötsliga uttryck, spärrar man i likhet med Michael Sheens David Frost upp ögonen i häpnad.(Eva af Geijerstam, Dagens Nyheter)

BB