In the Loop

USAs president och Storbritanniens premiärminister vill tillsammans invadera Irak, men de har inte fått något odelat medhåll från sina medarbetare. Den brittiske biståndsministern Simon Foster tillhör skaran som inte tycker att kriget är en särskilt bra idé. Han råkar dock av misstag backa upp krigsplanerna i TV och när det drar ihop sig på den politiska fronten så vet vi väl alla hur svårt det är för en politiker att ångra ett uttalande i media. Hans beklagliga groda ger honom en massa nya vänner i Washington DC. Plötsligt befinner han sig mitt i ett manipulativt maktspel mellan de som är för och de som är emot.

Det finns inte många tysta minuter i den här filmen, om ens någon. Det är konstant dialog, monolog och annat löst prat. In the Loop är uppbyggd av rappa repliker och snabba vändningar och baserad på en oerhört cynisk bild av politiker och det politiska spelet. Svart, brittisk humor i sitt esse. Lite skrämmande känns det allt, att filmen känns väldigt verklighetsnära. För nog hoppas i alla fall jag att det finns lite mer substans i de beslut som tas och i den verksamhet som utförs i maktens korridorer. Men oavsett vilken sannolikhetsfaktor filmen har, så är det fascinerande hur lätt det är att driva med den till synes både trista och strikta kulturen som råder runt politikernas vardag. Det är roligt med arga människor som spottar ur sig svordomar i kulsprutefart och det blir komiskt när alla försöker manipulera varandra för att hålla sin egen näsa ovanför vattenytan.

Rekommenderar att du tar en kopp kaffe innan du ser den här filmen, eller se i alla fall till att vara utsövd och pigg. För här går det undan, alltså inget läge för slötittande. Med In the Loop är det allt eller inget som gäller.

KÅH