Still Walking

Med filmer som Efter livet och Barnen som inte fanns har den forne dokumentärfilmaren Koreeda sällat sig till den utsökta skaran av Filmstudions favoritregissörer. Hans senaste film, Still Walking, är en stillsam familjeskildring som handlar om en lite trasig familj som samlas för att hedra minnet av en avliden son tillika bror. Trevande söker de hitta tillbaka till varandra och samtidigt ge plats åt de nya familjemedlemmarna.

Fadern, som är pensionerad läkare, är öppet besviken över att sonen inte velat bli läkare och sedermera kunnat ta över hans mottagning. Modern är öppet skeptisk mot både sonen och dotterns val av partner. Den döde brodern har kommit att bli i det närmaste helgonförklarad av föräldrarna, han som skulle åstadkommit allt det som syskonen inte klarat av. Med sin mjuka, bitvis humoristiska ton och med visuellt oerhört vackra bilder, låter Koreeda familjen mötas och i vissa fall lätt kollidera, för att sedan ta ett steg till och närma sig försoning.

Det blir aldrig tungt eller obehagligt. De friktioner som skapas genom familjens inre konflikter tar aldrig riktigt överhanden. Istället hittas mellanvägar för att skapa bättre relationer. En av Koreedas styrkor är hans personporträtt. Historien är berättad med mycket värme och humor och, som alltid i Koreedas filmer, är rolltolkningarna så jordnära att det nästan känns dokumentärt.

KÅH