Boy

Säg Nya Zeeländsk film och de flesta tänker på Peter Jackson, storslagna bataljer på böljande kullar och möjligtvis det nattsvarta familjedramat Krigarens själ. Lättsamma komedier är knappast det vi i första hand förknippar med landet, något som Taika Waititi jobbar hårt för att ändra på. Han är en av regissörerna bakom den egensinniga TV-seriesuccén Flight of the Concords, fick en Oscar för kortfilmen Two cars, one night och långfilmsdebuterade för några år sedan med charmiga relationskomedin Eagle vs Shark. Nu är han tillbaks med delvis självbiografiska Boy,där han förutom att ansvara för regi och manus också gör en av de ledande rollerna.

Boy utspelar sig på vackra Waihau Bay, där Waititi själv också växte upp. Här bor 11-åriga Boy tillsammans med sin farmor, en get och lillebror Rocky. Året är 1984 och Michael Jackson är idolen framför andra. Förutom pappa Alamein då, som enligt Boy lever ett superhjälteliknande liv som dykare och krigshjälte trots att kamraterna påstår att han sitter i finkan. Tillvaron vänds upp och ner när farmor plötsligt tvingas resa bort samtidigt som Alamein oväntat återvänder till gården. I släptåg har han två suspekta kompanjoner och det står snart klart att han har annat i kikaren än att återförenas med sina två söner.

Boy är en i grunden tung och allvarlig berättelse, men filmens anslag är fjäderlätt och humoristiskt. Waititi närmar sig det välbekanta ”ung pojke blir vuxen”-temat med en lekfullhet och naivistisk humor som för tankarna till Wes Andersons filmer och Napoleon Dynamite. Dialogen är rapp och berättandet förs snabbt framåt av snygga montage och tecknade inslag. Det finns en risk att man vid första anblicken misstar Boy för en klichéfylld indiefilm i mängden, men under den kaxiga ytan bultar ett stort hjärta. När eftertexterna rullar till ackompanjemang av en fantastisk maori-version av Michael Jacksons Thriller sitter man där och inser att man faktiskt blivit berörd på riktigt.

FS