Soul Kitchen

Den tysk-grekiske restaurangägaren Zinos har det inte lätt. Flickvännen flyttar till Shanghai för att satsa på karriären. Brodern, som är fängelsekund, utnyttjar Zinos goda vilja för att komma ut ur fängelset och hans egen kropp protesterar högljutt mot den arbetsbörda han har. Zinos blir tvungen att anställa en ny kock till restaurangen Soul Kitchen. Denne är inte intresserad av att servera halvfabrikat av snabbmatskaraktär till gästerna och menyförändringen gör att även de lojalaste stamkunderna försvinner från Soul Kitchen. Nu ser det riktigt illa ut för framtiden och att fly till Shanghai framstår som den enda utvägen för Zinos.

Trots Zinos motgångar är detta ingen dyster film. Regissören Fatih Akin, som tidigare kommit med tunga dramer som Vid himmelens utkant och Mot väggen, har här sadlat om och gjort en feelgoodfilm. I Soul Kitchen har han lämnat tematiken kring dubbla identiteter och filmen innehåller inga budskap eller pekpinnar. Vi får rakt upp och ner en historia presenterad för oss, om en hårt prövad egenföretagare som håller modet uppe trots att hans livsvisioner krossas gång efter annan. Fatih Akin har här tagit steget ur den berömda boxen som han rutat in sig i, och visar att han har mer att ge än bara svårmod.

Flera av skådespelarna har setts i Akins filmer förut. Det känns som ett trygghetsdrag, även för mig som åskådare. De arbetar bra tillsammans och alla storspelar i den här filmen. Bitvis blir humorn lite farsartad, men i stort är det här en väldigt varm film där det trots mörkret alltid finns ett ljus i tunneln.

KÅH