Svält

Romanen Svält bygger på sedermera nobelpristagaren Knut Hamsuns egna upplevelser som fattig och missaktad författare i 1880-talets Kristiania, som var namnet på dåtidens Oslo. Filmen återger denna lidandevandring med närmast grafisk trohet. Åskådaren känner nästan in på skinnet i dessa svartvitt stiliserade bilder de vedermödor den unge författaren in spe genomgår. Han jagas av hunger och drömmar som blir närmast hallucinatoriska. Det handlar verkligen om det missförstådda geniet, en av konstnärsmytens grundpelare. Han avspeglar också en konstnärstyp som växte fram med storstadssamhället. Det är flanören som vandrar och observerar i den vimlande storstaden, ständigt i ett växelspel med sin omgivning. Hamsun skulle senare i sitt författarskap växa fram som en stor motståndare till storstaden och i stället bejaka det naturliga (vilket spelade en viss roll för hans senare partitagande för nazismen). Huvudrollen som författaren var i högsta grad lämpad för Per Oscarsson som i hela sin praktik var en enda demonstration av den egensinnige och aparte konstnären som helst gick sina egna vägar (och följaktligen fick han också en guldbagge för sin roll förutom recensenternas kollektiva bifall). Som Olle Sjögren skriver i en lång och uppslagsrik essä i Svensk filmografi 6: ”Svält är till syvende och sidst , Hamsun & Carlsen till trots, en ”Oscarsson-film”, med en soloroll skräddarsydd för den motkulturella intitutionen Per O (skådespelaren, rollmytologin och legenden).”

PQ