Trädet

Huvudpersonen i Trädet är naturligtvis ett träd. Närmare bestämt ett majestätiskt fikonträd långt ut på den australiensiska landsbygden. Här har fyrbarnsfamiljen O’Neil byggt sig ett hem och vardagslivet går sin gilla gång till dess att pappan plötsligt avlider i en hjärtattack på väg hem från jobbet. Bilen rullar fram över gården tills det stora trädet sätter stop för framfarten. Alla i familjen har sitt eget sätt att hantera sorgen. Mamman Dawn går in i en svår depression medan åttaåriga Simone söker sig till trädet för tröst. Hon är övertygad om att pappans ande lever vidare i trädet och där bland grenarna kan hon kommunicera med honom. Till slut börjar hennes övertygelse också smitta av sig på de andra i familjen. Samtidigt som trädet skänker tröst ställer det också till med problem. Dess rötter söker sig allt längre bort i jakt på näring, vilket påverkar familjens vattenledningar, grannens gräsmatta och den intilliggande vägen. Röster börjar höjas för att det nog är dags att fälla det gamla trädet.

Filmen bygger på Judys Pascoes roman Fader vår som bor i trädet och regissören Julie Bertuccelli hanterar berättelsen med varsam hand. Det som lätt kunde blivit sentimentalt i överkant blir istället varmt och rörande, och även om trädet utgör en tydlig metafor för den överskuggande sorgen så känns symboliken aldrig tyngande. Hon lyckas också locka fram strålande prestationer av sin ensemble, i synnerhet av Morgana Davies som gör en mycket övertygande Simone och av en mästerlig Charlotte Gainsbourg. Hon går från klarhet till klarhet i sin karriär, men tycks ha en förkärlek för sorgtyngda karaktärer. I fjol såg vi henne plågas långt bortom bristningsgränsen i Lars Von Triers Antichrist och här porträtterar hon den sargade mamman med stor inlevelse. I båda dessa filmer spelar naturen en central roll, men medan Von Triers skog framstod som ond och demonisk utstrålar Bertucellis träd en läkande och nästintill gudomlig kraft.

Bertucelli började sin karriär som regiassistent till storheter som Tavernier och Kieslowski, och hon har sagt att den sistnämnda lärde henne att alltid eftersträva perfektion. Huruvida Trädet nu verkligen är en perfekt film låter jag dig själv avgöra, men jag tror jag törs lova att den inte kommer lämna dig oberörd.

FS