Carnage

Kan man verkligen göra bra film av en teaterpjäs? Jajjemän, det går alldeles utmärkt, i alla fall om man heter Roman Polanski. Trots att han fyller 80 nästa år har han ingalunda lagt filmskapandet på hyllan och gått i pension.

Carnage bygger på pjäsen Massakerguden av fransyskan Yasmina Reza. Filmen utspelar sig i en lägenhet i ett av Brooklyns finare kvarter, men precis som hela Polanskis produktion sedan 1970-talet, är den är inte inspelad på amerikansk mark eftersom han fortfarande är bannlyst i USA.

Två föräldrapar träffas för första gången det ena parets hem för att reda ut ett bråk mellan sönerna, där en av pojkarna slagit den andre med en pinne. Det som börjar som en vuxen, rationell diskussion om hur man bör lösa situationen, spårar snabbt ur till barnslig pajkastning och muskelkamp mellan föräldrarna. Själva historien låter kanske inte så upphetsande, men Polanski har använt sig av en storspelande ensemble i filmen och tillsammans har de skapat en riktigt rolig fars.

Det besökande paret, förövarens föräldrar, spelas av Kate Winslet och Christoph Waltz. Winslet gör som vanligt en gedigen insats. Waltz blev ett namn för den stora publiken nyligen genom Tarrantinos Inglourious Basterds. I Carnage spelar han Alan, en arrogant advokat, som inte riktigt tar någonting på allvar. Det andra paret utgörs av Jodie Foster och den alltid lysande skådespelaren John C. Reilly. Foster är så pass övertygande i sin roll som Penelope, den politiskt korrekta världsförbättraren, att jag för en stund förlåter henne för alla de filmiska snedsteg som präglat hennes karriär under senare tid. Waltz och Foster är varandras motpoler, och deras båda respektive får kämpa för att överhuvudtaget höras då det verbala slagsmålet dem emellan tar fart.

”Man kan invända att filmen, snabb som ett ormbett, är över nästan innan den börjat. Man kan också tycka att Penelope kunde ha fått bättre möjlighet att hävda sig mot Alan, som cynisk fähund kommer han ändå alltid att ha de bästa replikerna. Och man kan förstås protestera mot bilden av idealistiska intellektuella som könlösa frasradikaler. Men jag vet inte hur man ska bära sig åt för att kunna ha tråkigt på Carnage.” [Mårten Blomkvist, Dagens Nyheter]

KÅH