Kanada 1997. Regi: Vincenzo Natali. Manus: André Bijelic, Vincenzo Natali, Graeme Manson. Producent: Colin Brunton, Mehra Meh, Betty Orr. Foto: Derek Rogers. Musik: Mark Korven.
I rollerna: Maurice Dean Wint (Quentin), David Hewlett (Worth), Nicole de Boer (Leaven), Nicky Guadagni (Holloway), Andrew Miller (Kazan), Julian Richings (Alderson), Wayne Robson (Rennes). Längd: 90 min.
En grupp människor vaknar en dag upp och upptäcker att de är instängda i en kub, bestående av ett okänt antal sammanlänkade rum. De vet inte hur de har hamnat där, vem som flyttade dem dit och i vilket syfte. Men när de försöker hitta en utgång inser de snabbt att det är lättare sagt än gjort. Rummen är försedda med dödsfällor. Finns det något sätt att överlista dem?
Detta är ramhandlingen i Cube, som rör sig i gränslandet mellan science fiction, skräck och thriller med ett stänk av drama. Tänk det som en mix mellan Lost och Jean-Paul Sartres pjäs Inför lyckta dörrar.
Om vi inte redan visste det så är den här filmen ett bevis på att det går att göra strålande bra och minnesvärda filmer även med små resurser. Filmen spelades in på 20 dagar med en budget på 365 000 dollar. Specialeffekterna är alltså få och samtliga scener är filmade i ett enda rum, mestadels med handkamera och med olika färgsättningar som ett billigt sätt att skapa illusionen av en större konstruktion.
Vill man kan man tolka Cube som en allegori över livets villkor. Eller så struntar man i det och njuter bara av en stunds fantasieggande och nervkittlande underhållning.
FS