Vi måste prata om Kevin

Tilda Swinton är en av mina absoluta favoritskådespelerskor. Hon tillhör gruppen fulsnygga skådespelerskor som gör alla utmaningar rättvisa. Vare sig hon spelar en kärleksfull moder, man, häxa eller karriärist, oavsett vad hon ställs inför så ikläder hon sig rollen på ett övertygande sätt. I Filmstudiorepertoaren har hon synts i bland annat Englands yttersta dagar, The War Zone, Adaptation, Broken Flowers och Burn after reading.

I Vi måste prata om Kevin spelar Swinton en kvinna i medelåldern, Eva. Hon lever ensam och tycks inte ha något umgänge med någon egentligen. Det blir uppenbart redan från filmens början att det finns någonting i hennes förflutna som präglar hennes liv och påverkar hennes omgivning. Långsamt berättar Lynne Ramsay historien om Evas mörka historia. Bit för bit lägger hon pusslet tills vi slutligen har hela bilden framför oss.

Filmen bygger på romanen med samma namn av Lionel Shriver. I boken berättar Eva genom att skriva brev till sin före detta man, Franklin. Genom breven försöker hon förklara sin roll i det havererade äktenskapet, hennes skuld i det som hänt och all den frustration och sorg som det medfört. Ramsay har valt att slopa brevskrivandet i filmen. Istället väljer hon att varva tillbakablickar med nutid.

Franklin spelas av John C. Reilly. I filmen framstår han som den godmodige föräldern som inte vill se problemen i tillvaron utan snarare vill fokusera på det som är bra. Han vägrar att ta till sig det faktum att hustrun och sonen är helt oförmögna att knyta an till varandra och ser inte heller hennes vanmakt inför detta.

Både Reilly och Swinton tar sig an sina rollfigurer med den äran. Det är en tung film, med svåra karaktärer med ett hemskt och brutalt tema. Lynne Ramsay låter oss hela tiden ana vart vi är på väg, utan att avslöja allt för mycket under resans gång. Det som är mest skrämmande med denna fiktiva historia, är att verkligheten har visat sig vara så mycket värre. I Norge valde man att skjuta upp premiären av filmen till i år, av förklarliga skäl.

KÅH