At night I fly

New Folsom-fängelset i Kalifornien är en hårt övervakad plats. Här sitter fångar som är dömda till livstids fängelse, som verkligen innebär livstid i praktiken. De har kommit för att stanna livet ut.

Om deras tillvaro handlar dokumentärfilmen At Night I Fly.

Vi känner igen mycket av deras situation från fängelser i amerikansk spelfilm. Det är en hård tillvaro, präglad av hierarkier, rasmotsättningar och ständiga hot om våld och övergrepp fångar emellan. Men filmens fokus ligger någon annanstans. Det här är inte i första hand en film om problemen i amerikanska fängelser. I stället handlar det om att konsten kan göra skillnad, om hur människans själ tack vare musik och poesi kan få näring så att den kan överleva och rentav utveckla vingar som lyfter och bär den långt bortom alla fysiska murar.

Det är en film som griper tag, berör och inspirerar med sitt universella budskap. Man kan inte alltid välja sitt liv, men det finns en glipa, ett utrymme, där man kan välja hur man förhåller sig till det.

Eller som den österrikiske psykiatern Viktor Frankl, uttryckte det efter att ha överlevt Förintelsen (ungefärlig översättning):

”Allt kan tas ifrån en människa utom en enda sak: den yttersta mänskliga friheten – att välja sitt eget förhållningssätt oavsett vilka omständigheter man befinner sig i: att välja sin egen väg.”

At Night I Fly är gjord av den svenske dokumentärfilmaren Michel Wenzer. Den belönades med det svenska filmpriset Guldbaggen för bästa dokumentärfilm.

JE