Avlyssningen

1970-talet var en hektisk och framgångsrik tid för Francis Ford Coppola där filmsuccéerna avlöste varandra på löpande band, och han på allvar etablerades som en av filmhistoriens stora filmregissörer. Framförallt året 1974 där han på kort tid hann skriva manus till Den store Gatsby och färdigställa två (!) filmer: Gudfadern II och Avlyssningen. Harry Caul, som spelas av Gene Hackman, är övervakningsexpert och driver en egen avlyssningsbyrå i San Francisco. I och med ett uppdrag där Cauls grupp ska avlyssna en man och en kvinna på ett torg får han uppfattningen att de är utsatta för något hot. Caul kan inte släppa fallet vilket leder till att han själv blir indragen i en mardrömslik härva han inte kan ta sig ur. Coppola använder sig av tystnad och har ett lugnt tempo i filmen vilket ökar den paranoida känslan som ligger som ett skimmer. Vem övervakar vem egentligen? Det är en grå värld som vi får se framför oss där man inte kan vara säker på någonting alls i det alltmer tilltagande kontrollsamhället. Avlyssningen kom ut på biograferna en kort tid innan Richard Nixon avgick som amerikansk president efter den stora Watergateskandalen. Filmen var redan färdigklippt flera månader innan nyhetshändelsen hade kommit ut i press, men Coppola har själv sagt att många tolkat, och fortfarande tolkar, filmen som en kommentar till skandalen och dess nedfall.

EB