USA 2010 Regi: Richard Press. Producent: Philip Gefter. Foto: Tony Cenicola och Richard Press Medverkande : Bill Cunningham, Anna Wintour Michael Kors m fl. Längd: 84 minuter.
Bill Cunningham är ett modeorakel. Chefredaktören för Vogue anser att han är ett geni, den franska hederslegionen har gett honom en utmärkelse och modehusen slåss om att han ska komma till just deras galafester.
Det är svårt att tro vid första anblicken. En senig gubbe i 80-årsåldern som iförd en urmodig blå jacka trampar runt på sin cykel i New York – skulle han kunna något om mode? Vore inte boulespel en mer naturlig sysselsättning i hans ålder?
Men ytan bedrar. Bill Cunningham har en fotografisk blick som är utöver det vanliga. Med sin kamera, som ser lika enkel och gammal ut som hans jacka, speglar han inte bara det senaste modet på Manhattan. Han uppfinner det. Det är i hans stående uppslag i New York Times som de trender som så småningom ska spridas ut över världen först dyker upp.
Vad är det som driver honom? Ja, inte är det pengar och berömmelse. För Bill Cunningham är arbetet i sig belöning nog. Det är det syre han andas, det som ger hans liv en mening. Helst vill han inte ha betalt, allt för att behålla sitt oberoende.
Man behöver inte vara intresserad av vare sig mode eller fotografi för att bli fascinerad av den här dokumentären. Och efter att ha sett filmen är det oundvikligt att man börjar betrakta människor i gatuvimlet med nya ögon: ”Vad skulle Bill Cunningham ha tyckt om de där skorna?”
JE