Djupet

Året är 1984. Vi beger oss till Västmannaöarna, strax söder om Island, närmare bestämt till Hemön som till större delsen bebos av fiskare. En marsnatt förliser en av fiskebåtarna från ön och besättningsmännen tvingas ner i det iskalla havet. Chanserna att överleva mer än några minuter i vattnet är i det närmaste obefintliga.

Djupet bygger på en, i det närmaste overklig, sann historia om hur mänsklig överlevnad ibland kan trotsa naturen. Filmen är inspelad i en autentisk miljö i Nordatlanten då regissören Baltasar Karmákur vägrade att använda sig av vattentankar i en studio. Fotot är effektivt, bitvis känns det som att vi i publiken ligger där, mitt i havet tillsammans med besättningen, och försöker nå land, som är så förtvivlat långt borta.

Karmákur slog igenom år 2000 med filmen Reykjavik 101. Sedan dess har han kommit att bli Islands mest framgångsrike filmregissör samt gjort sig ett namn som skådespelare, manusförfattare och producent. Han har även rört sig utanför landets gränser och gjort filmerna Contraband samt kommande 2 Guns.

Filmen möttes av en blandad kritik när den kom ut på biograferna tidigare i år. Någon upplevde tempot i filmen som ”segt intill leda”, en annan kritiker har beskrivit filmen som ”helt utan dödtid eller onödiga krusiduller”. Alla verkar dock eniga i det faktum att Ólafur Darri Ólafsson gör en fantastisk insats i huvudrollen som Gulli.

Själv köper jag den här filmen med hull och hår. Det bitvis långsamma tempot och de långdragna scenerna känns klart motiverade och bidrar till spänningen i historien. Det är en rak berättelse som både kyler ner oss ända in i märgen samtidigt är det en ”må bra-film” som mynnar i optimism. Oavsett hur dåliga odds du står inför, så finns fortfarande chansen kvar. Så länge det finns liv finns det hopp!

KÅH