Rosenstraße
Tyskland/Nederländerna 2003. Regi och manus: Margarethe von Trotta. Foto: Franz Rath. Musik: Loek Dikker.
I rollerna: Katja Riemann (Lena Fischer), Maria Schrader (Hannah Weinstein), Martin Feifel (Fabian Fischer), Jürgen Vogel (Arthur von Eschenbach), Jutta Lampe (Ruth Weinstein), Doris Schade (Lena Fischer som barn), Lena Stolze (Miriam Süßmann) m fl. Längd: 136 minuter.
Under början av 1943 förvärrades judeförföljelsen i Tyskland. Judiska män som var gifta med ariska kvinnor började också interneras. Men en märklig och livsfarlig protest började växa fram.
Margarethe von Trotta skildrar en ganska okänd episod under andra världskriget i ett flerskiktsperspektiv. Det börjar i nutid där såren fortfarande inte är läkta, där förtvivlan och förlust fortfarande är dagligt närvarande och förmedlas vidare genom generationerna.
Så förlyttas vi tillbaka till 1943 då Fabian Fischer interneras i den före detta judiska hjälporganisationens lokaler på Rosenstrasse i Berlin. Hans fru Lena Fischer försöker få reda på vad som hänt honom och upptäcker att utanför huset på Rosenstrasse står en mängd kvinnor och väntar. Väntar på besked. Väntar på sina män som de misstänker finns någonstans där inne.
Dag efter dag står de där, från början som enskilda och desperata. Någon form av samhörighet i ödet växer fram efterhand. Samlingen med damer som kräver sina män tillbaka börjar bli ett problem för den nazistiska maktapparaten.
von Trotta berättar lågmält men intensivt. Vi får se händelserna genom flera av de inblandades ögon. Just genom att hon avstår från filmmediets många möjligheter till känslomanipulation och sentimentalitetsförhöjande trick kommer vi dem verkligt nära.
Det är den grå vardagen under en totalitär regim vi får möta. Ett liv kringskuret av godtyckliga och vanvettiga regler och lagar, Ett liv söndertrasat av en rädsla som tränger igenom överallt. Ett liv där det är en seger över förtrycket att lyckas överleva ytterligare en dag.
NB