Red road

Jackie övervakar staden. Hon arbetar för ett bevakningsföretag i Glasgow och tillbringar nätterna framför en vägg av bildskärmar som visar gator och gränder i det område av staden som hon ansvarar för. Hennes främsta uppdrag är att upptäcka och slå larm om pågående brott. Men kamerorna visar mer än så. Vissa av nattvandrarna på skärmarna börjar efter ett tag kännas som välbekanta vänner. En natt får hon dock syn på ett välbekant ansikte som hoppats slippa återse. En man som får henne att minnas ett brott som sedan länge är uppklarat, men som fortfarande får henne att frysa till is. Andrea Arnold är en av Storbritanniens främsta regissörer av idag. Redan 2003 belönades hon med en Oscar för kortfilmen Wasp och med vardagsdramat Fish tank fick hon sex år senare sitt definitiva genombrott. Sedan dess har hon även gett oss en modig nytolkning av klassikern Wuthering heights. I väntan på hennes nästa film återvänder vi gladeligen till Red Road; en på många sätt bländande långfilmsdebut. Redan här känns Arnold som en färdig regissör. Hon har full koll på hur hon ska använda närbilder, minspel och de små, små detaljerna för att skapa en suggestiv stämning. Tempot är långsamt men som åskådare tappar man aldrig intresset för de skickligt tecknade karaktärerna. Jag skulle kunna fortsätta räkna upp detaljer som gör Red Road sevärd, men jag nöjer mig med att citera Carl-Johan Malmbergs recension för Svenska Dagbladet: ”Red Road är en helt och hållet självständig film. Och den är ett mästerverk! Man bör inte slösa med ordet, men här är det berättigat.”

FS