Gå och se

En pojke gräver i de nyss igenskottade gravarna. Bland soldatliken får han tag på ett gevär. Plötsligt är han som vuxen, han har inträdesbiljetten till motståndsrörelsen. Den som över huvud taget får chansen att åldras, åldras snabbt i krig. På så sätt dör även de som överlever. Finns det något liv kvar är det endast i bemärkelsen att ett eller annat hjärta fortfarande slår, inte att det faktiskt rymmer liv. Handlingen utspelas i Vitryssland under andra världskriget då de tyska arméerna drar fram med uppgiften att utplåna allt liv i sin väg. Den unge Fljora, genom vars ögon och öron vi får uppleva skeendet, får se kriget verklighet, hur hans hemby bränns ner med alla innevånare, hur hämnden tas ut. En total destruktivitet.

Vid förberedelserna för filmen gjorde Elem Klimov intervjuer med överlevande från Vitryssland. Han berättar: ”I Vitryssland börjar alla tala om kriget efter två minuter, i vilket sammanhang som helst. Efter tre minuter kommer tårarna. Efter fyra minuter börjar hysterin.”

Det är detta sorg- och chocktillstånd som Klimov försöker förmedla i sin film om kriget och mot kriget. Hans sätt att handha ämnet gör att det inte gäller enbart detta specifika krig utan ett mer generellt krig, kriget som det tillstånd då människans fulla hänsynslöshet och brutalitet blir synlig, inte längre är dold i vardagen.

Gå och se har blivit den kanske starkaste krigsfilm som någonsin gjorts, befriad från den, avsiktliga eller oavsiktliga, försköning som äger rum då kriget inordnas i den vanliga underhållningsfilmens dramaturgiska mönster.

Det enda man kan säga till slut är: Gå och se!

NB