Regi: Franco Zeffirelli. Manus: Zeffirelli efter operan av Giuseppe Verdi (musik) och Francesco Maria Piave (libretto). Foto: Ennio Guarneri. Arkitekt: Zeffirelli. Klippning: Peter Taylor, Franca Silvi. Produktion: Tarak Ben Ammar, Accent Films i samarbete med RAI, Italien 1982. Skådespelare:Teresa Stratas (Violetta Valéry), Placido Domingo (Alfredo Germont), Cornell MacNeil (Germont), Allan Monk (baronen), Axell Gall (Flora), Pina Cei (Annina), Maurizio Barbacini (Gastone), Robert Sommer (läkaren), Richard Oneto (markisen), Renato Ceslie (unge bäraren), Dominique Jounet (Alfredos syster), Luciano Brizi (Giuseppe), Tony Ammirayi (budbäraren), Ekaterina Maksimova, Vladimir Vassiliev, Gabriella Borni (dansare). Svensk premiär: 26/4 1984, Riviera (Stockholm). Längd: 109 minuter.
En ung Pariskurtisan ligger döende i lungsot. Medan fordringsägarna låter bär bort hennes ägodelar, tänker hon tillbaka, och minns sin stora kärlek…
År 1848 skrev Alexandre Dumas d y, inspirerad av en älskarinnas öde, romanen La dame aux camélias. Den blev en stor framgång, och dramatiserades några år senare. Också pjäsen gjorde succé, inte minst på grund av att de franska myndigheterna förgäves försökte stoppa det ”anstöt-liga” skådespelet. Det var dock inte själva handlingen som ansågs förargelseväckande, utan den för 1840-talet ytterst närgångna realismen. Kameliadamen filmades 1936, med Greta Garbo i titelrollen.
Men redan år 1853 komponerade Giuseppe Verdi operan La Traviata (som på svenska fick namnet Den vilseförda) efter Kameliadamen, och det är denna som Franco Zeffirelli här har gett sig i kast med. Och resultatet?
Tja, recensionerna är minst sagt skiftande: La Traviata är en banal, ihålig, överlastad, onaturlig, innerlig, gripande, äkta och genial film. Allt enligt kritikerna. Så det är bäst att ni ser den och dömer själva.
IS